PERRO

DE AGUA

ESPAÑOL

     

 

Veckobrev, v 1146

Nu är Kiros och Linos kurs slut men vi fortsätter att träna och det verkar som om hundarna trivs med varje träningstillfälle. Vi avslutar varje träning med fem minuters platsliggning och efter det har vi hopp och lek i tio minuter. Kan det kanske vara leken som gör att de tycker det är så roligt att komma ut till brukshunds-klubbens anläggning?

Ytterligare en veckas väntan innan Helena skall iväg till veterinären för ultraljud på Fia. Ännu finns det inga klara tecken på en dräktighet så det är bara att ge sig till tåls ännu några dagar. Spännande.

Chazzy, den holländska tiken, som Kiros skall träffa i Travemünde för parning har ännu inte börjat löpa så även här går vi i väntans tider. Vi får hoppas att det snart drar igång så att det inte blir en parning mitt i julhelgen. Men med djur vet man ju aldrig vad som kommer att hända.

Förra veckan var vi på dop då vårt tredje barnbarn döptes till Nico. Det var trevligt att möta släkten på båda sidor och totalt var vi femtio personer i åldrar från ett år upp till nittio. Nico sa inte ett knyst under de fyra timmarna som dop och middagen varade. Får han bara med så verkar han trivas och han gick från famn till famn och bara flinade åt allt och alla.

                                 

                                                       Nico lyfts upp av prästen

Veckobrev, v 1144

Nästa vecka är sista kurstillfället för Kiros och Lino. Det har varit mycket givande och vi har gått rejält framåt. Eftersom det är stor del lydnadsträning så har vi tränat mycket på egen hand och kommer att fortsätta träna även efter kursens slut. Första målet är att i vår sköta oss bra i en "tävling" vi skall ha med alla moment på apellnivå med hundarna i träningsgruppen. Nästa mål får väl bli att med någon av hundarna vara med i klubbmästerskapet i lydnad i Gränna i september 2012.

Vi har tillbringat några dagar i Ludvika där vi besökt några vänner och haft trevligt över god mat och dryck. Den största anledningen var dock att Kiros träffade Fia, Lindvattnets Gema, för en parning. De blev verkligen kära i varandra så nu är det bara att vänta några veckor för att se vad ultraljudet säger. Blir det valpar kommer Helena på kennel Banobahias att få en trevlig helg då valparna kommer att se dagens ljus precis vid nyåret.

Ett besök hos Anneli och Peter i Smedjebacken är ju ett måste och vi hade några trevliga timmar tillsammans. Det är så häftigt att se hur Lino blir allt mer lik mamma Wilda i sitt beteende, samma stil och ljud.

Om några veckor kommer vi att åka till Travemünde i Tyskland för att Kiros skall träffa den holländska tiken Chazzy, Carisa de Mansió Verd. Chazzy är en halvsyster till Bones med vilken Kiros fick fem välartade valpar 2009. Kiros gjorde ett gott intryck på Chazzys ägare så nu hoppas vi på lika härliga valpar även denna gång.

                                    

                                                                    Kiros och Fia

 

                                                         

                                                                                                 Chazzy

Veckobrev, v 1137

Vilket varanndagsväder vi har och har haft. Jag har försökt att avsluta målningsarbetet på förråd/garage men ofta har vädrets makter satt stopp. Del utav morgondagen ser dock ut att kunna ägnas åt det avslutande målningsarbetet och sedan kan ställning och målarpytsar ställas undan för året.

I torsdag var det upptaktmöte på brukshundsklubben för en kurs i sök på apellnivå. I detta moment ingår ett lydnadsmoment som till viss del motsvarar det man tävlar i LP1. Dessutom ingår ju lite personsök så det skall bli roligt för både hundarna och oss. Både Kiros och Lino skall vara med och förmodligen tar Christina hand om Lino och jag om Kiros. Vi har fått otroligt meriterade personer som handledare då båda tävlar framgångsrikt i bruks på elitnivå. Att båda arbetar dagligen på regementet med att utbilda bl a minröjnings-hundar gör ju inte saken sämre.

I veckan har vi varit på djursjukhuset i Jönköping och Kiros har blivit ögonlyst och testats för Thyroidea inför en planerad parning. Alla resultat har varit bra och framförallt var det skönt att sköldkörtelprovet var bra. Kiros har kommit upp i åren - blir sex år i vår - och det känns som att han skall klara sig framöver. Säker kan man ju aldrig vara men vi hoppas.

 

Veckobrev, v 1135

Hemkomna från en underbar helg i Gränna, trötta men oerhört glada att vi genom våra hundar får träffa så många underbara människor. Vi har nämligen haft vår årliga rasträff i Perroklubben med såväl KM i lydnad som rallylydnad men också mycket mingel och provapåaktiviteter. Vid gruppfotograferingen var det 101 perrosar men med några eftersläntare så blev det säkert 120 hundar och med minst 2 tvåbenta per hund så var vi närmare 250 personer.

Själva var vi inte med i någon KM-gren utan skall man vara med så gäller det att träna ordentligt och det har det blivit lite si och så med. Kiros och Lino är ju inte lastgamla så det går säkert att träna upp dom till en nivå som gör att de kan ställa upp i vårt eget mästerskap.

Bland allt minglande blev det ju också en hel del avelssnack och Kiros fick några förfrågningar så kanske blir det Kirosvalpar framöver. En del av hans äldre valpar fanns på plats och det är alltid roligt att se hur de utvecklas.

Om några veckor startar en kurs i spår där vi har anmält både Kiros och Lino. Det skall bli spännande att se hur framförallt Kiros kommer att agera. För Linos del är vi inte oroliga utan det kommer säkert att gå bra.

 

Veckobrev, v 1132

I förra veckobrevet glömde jag ju det mest väsentliga, nämligen att vi åter blivit farmor och farfar till en liten kille, som idag är två veckor gammal. Det är yngste sonen, Daniel, som har gett oss den nya familjemed-lemmen. Alla mår bra och storebröderna tycker det är jättehäftigt. Det kanske blir ändring om några år när Nico, som han skall heta, skall använda alla deras leksaker.

Bilder kommer att finnas under familjebilder.

 

Veckobrev, v 1131

Efter en veckas semester med barnbarnen i Danmark så får kommande vecka bli en semestervecka för de gamla. Det har väl inte varit några större problem med Sebbe och Alex, 10 och 7 år gamla, men hur det än är så känns ansvaret större med barnbarn än med de egna.

Två dagar, om totalt närmare 20 timmar, på Legoland kan ju ta knäcken på de mest vältränade. Men man får bli barn på nytt och följa med i strömmen och göra en massa saker som man trodde man var för gammal för att göra. Området är ju uppbyggt runt lego och där finns en mängd kända miljöer men det är dessutom en plats med normala tivoliaktiviteter så det blev att åka berg- och dalbana, piratskepp och brandbil m m. Att man i ex vis piratskeppet blev fullständigt dyngsur efter att ha blivit attackerad av vattenkanoner från både land och andra skepp var enbart roligt. Pensionär till trots verkar ännu barnasinnet finnas kvar.  

Efter några övernattningar vid Västerhavet, med tyvärr dåligt väder, drog vi upp och sov en natt på The Reef, Scandichotellet i Fredrikshavn. Där har man byggt upp ett karibiskt vattenlandskap där man kan roa sig på alla möjliga sätt i olika vattenmiljöer. Vattenrutschbanan är ex vis 80 meter lång och farfar fick agera föråkare innan barn-barnen vågade sig ner. När de hade åkt en gång blev det dock ett ständigt åkande medan farfar avstod. Efter sex dagar i Danmark så var det skönt att på lördag eftermiddag sätta sig på färjan till Göteborg och sedan några timmars bilfärd hem till Eksjö.

Nu var ju inte bilkörningen slut i och med detta för tidig söndag morgon var det att köra upp till Klockrike utanför Linköping där Kiros och Lino har varit på pensionatoch blivit ompysslade av Malin på bästa sätt. Stort tack Malin för att du sköter om våra killar så bra. 

Lite bilder från resan kommer att läggas ut efter att vi fått sortera lite bland alla de bilder vi tog.

 

Veckobrev, v 1129

När perrovänner i vår gästbok skriver och tycker att det är dax att uppdatera sidan så är det bäst att göra som man blir "tesagd". Visst är det så att det går en hel del veckor innan man börjar fingra på tangenterna men när man väl sitter där så är det riktigt roligt att skriva och dela med sig av lite som har hänt.

De sista två helgerna har varit riktiga perrohelger. Förra helgen var det kennelträff för alla perrosar med anknytning till La Sirenitas i Smedjebacken. Några, som vanligt, trevliga dagar i Annelis och Nannas sällskap och givetvis alla gamla och nya perroägare. Det fanns mycket att göra och alla minglade runt och hade några sköna timmar i det vackra vädret. Många klarade SoR-provet och domaren tog sig också an Kiros och Lino för att få dom att simma för de har, av någon okänd anledning, alltid varit riktiga badkrukor. Det gick nu riktigt bra så förhoppningsvis blir de också med tiden fullfjädrade vattenhundar. Något som de är desto bättre på är i tävlingen om snabbaste perron. Den här gången var det Lino som vann före Kiros och de stod enligt Anneli i en klass för sig. Floristsystrarna hade gjort en tjusig krans till vinnaren. Det korades också snabbaste valp från Nessiekullen och 12-årige Miro blev dagens snigel.

I torsdags kom Anneli och Peter på besök tillsammans med Nerissa och Alvin. De var på väg till helgens utställningsdagar i Tvååker och tog en övernattning i Eksjö. Vi hade några trevliga timmar med god mat och dryck och hundarna skötte sig exemplariskt även om en femmånadersvalp kan lämna vissa spår efter sig. Det blev en tidig start på fredagsmorgonen för att Anneli och Peter skulle komma fram i tid till utställningen.

Själva väntade vi till söndagen innan vi åkte ner till Tvååker för rasspecialen. Det var trevligt att kommma ner och se alla hundar och deras ägare. Roligt att se så många nya ansikten och kvaliten på hundarna blir bara bättre och bättre. För Kiros' barn och barnbarn har helgen varit bra och det verkar som att hans valpar hävdar sig bra i utställningsringarna. Att valparna dessutom enligt ägarna känns mentalt stabila och redovisar goda röntgenresultat känns naturligtvis jätteskönt. Hitills har 8 valpar röntgats av totalt 15 och resultatet är     7 A och 1 B (vår egen Lino).

Vi får se om nästa brev kommer att skrivas utan att få en hint om att det är dax att uppdatera.  

Bilder från ovanstående perroaktiviteter kommer att läggas ut.

 

Veckobrev, v 1124

Jag har sagt tidigare att det blir längre och längre mellan mina veckobrev. Min uppfattning är att det verkar vara fler än jag som skriver lite mera sällan på sina hemsidor och istället håller sina vänner uppdaterade via Facebook. Det är lite synd då folk som är intresserade av vår ras missar mycket information om det nu är som jag tror.

Tyvärr har vi varit lite dåliga på att aktivera Kiros och Lino eftersom vi har haft lite byggnadsprojekt att klara av. Vi har byggt två altaner och vid en av dessa har det snickrats ett plank där vi i veckan hoppas få upp en terassmarkis  När det är klart återstår i och för sig lite målningsjobb men nu får vi ägna hundarna lite mera tid. De mår annars bra och skall klippas innan midsommar så något deltagande på perrospecialen är inte aktuellt. Möjligen åker vi ner för att mingla och titta på alla härliga perrosar såväl gamla bekanta som nya valpar.

Igår fick vi ett glädjande samtal om att Kiros valp, Lindekrulls Da Silva , tagit sitt första Cert i sin debut på officiell utställning. Att han bara är femton månader gör ju inte saken sämre

                                

                                Da Silva vid en inofficiell utställning i Smedjebacken i januari 2011 

 

Veckobrev, v 1118

Hemma igen efter ett veckoslut i Klippan i Skåne där vi haft några trevliga dagar i ett underbart väder och där grönskan har kommit några snäpp längre än här i Småland. Vi har tillsammans med 25 andra perrosar och deras mattar och hussar haft ett träningsläger i spår och lydnad. Jättenyttig träning för både två- som fyrbenta.

Petra Staaf, en lite annorlunda instruktör med talets gåva, som gav oss många värdefulla tips om hur vi skall jobba vidare med våra hundar i såväl vardagslydnad som tävlingslydnad. Oftast är det ju inte fel på hunden utan det är den som håller i kopplet som behöver mest undervisning för att få en väl fungerande hund.

Jag gick tillsammans med Lino ett prov i viltspår på lördagen men tyvärr gick det inte så värst bra så domaren avbröt provet så här gäller det att träna spårning minst en gång per vecka. På söndagen fick jag en jättefin stund med Micke Joelsson, som hade lagt ett övningsspår för Lino. Micke gav mig otroligt bra tips hur jag skall gå vidare för att utveckla Linos och mina spårningsegenskaper. Att det fordras mycket träning för att få en bra lydnads- och spårhund är ju bara att konstatera.

I veckan var det återigen födelsedagskalas då Lino i tisdags blev tre år.

 

Veckobrev, v 1116

Idag måndag 25 april utbringar vi ett stort GRATTIS till Kiros och hans syskon på 5-årsdagen.

Det är således måndag morgon och jag bara kände att det var mycket hög tid för ett veckobrev. Nu börjar det hända saker i naturen och det är så härligt att vara ute och gå en långpromenad med hundarna. Vi har också börjat med lydnadsträningen på brukshundklubben. Det fanns ingen lydnadskurs i år så vi kör i egen takt och på måndagskvällarna kan man få hjälp av klubbens instuktörer. Både Kiros och Lino sköter sig riktigt bra och visst märks det att momenten finns där men att det måste tränas mycket för att få det att sitta.

Vi har också börjat motionera Kiros och Lino, och oss själva, per cykel. Med hjälp av "Springer" fungerar det jättebra och de får verkligen en bra genomkörare. Det har också blivit lite viltspårsträning och tanken är att lägga ett spår denna vecka och ett nästa så att åtminstone Lino får testa några spår innan det bär av till Klippan.

Under påsken har varg varit synlig i Sävsjö kommun, ca fyra mil från Eksjö, så det känns ju inte bra  att vara ute med hundarna lösa i naturen. Vi får hoppas att den inte tar sina lovar åt vårt håll.

Påsken har annars ägnats åt att hjälpa Pierre med att ordna två års vedförråd. Målet var att få ihop åttio kubik och vi har klarat av sextio så kanske vi når målet under dagen. Jag har "float" veden i tre dagar så om det är någon som behöver råd hur man travar så är det bara att höra av sig.

I morgon börjar också golfsäsongen på allvar. Då drar nämligen seriespelet för Eksjös Gamla Grabbar igång. I år verkar vi fler än tidigare och närmare sextio 55+are kommer att varje tisdag ställa upp för en runda. Hur resultaten blir är inte så viktigt utan huvudsaken är det sociala och att man har roligt.

 

Veckobrev, v 1109

Veckobreven tenderar att bli två- eller t o m treveckorsbrev men det känns som att det inte händer så mycket under vintern. Nu kan vi förhoppningsvis lägga även denna vinter bakom oss för nu har vi haft några sköna solskensdagar även om det har varit lite blåsigt. Våran greenkeeper på Eksjö Golfklubb har "lovat" att vi skall kunna spela till 1 april men det känns som lite av en glädjeförhoppning. Hoppas kan vi ju alltid göra.

Vi har så smått, i liten skala, börjat lydnadsträna både Kiros och Lino. Vi har kört lite linförighet och plats-liggning och eftersom båda har gått tävlingskursen, även om det känns som att det var en evighet sedan, så fattade de ganska snabbt vad som skulle utföras. Nu skall vi försöka köra lite mera regelbunden lydnads-träning så att både förare och hundar är lite uppdaterade på de olika lydnadsmomenten. Vi har anmält oss till träningshelgen i början av maj i Klippan så det skall bli riktigt spännande att dels träffa andra perrosar och deras ägare samt dels komma igång rejält med lydnadsträningen.

I övrigt rinner veckorna iväg med stormfart. Jag har lagt en hel del tid på att hjälpa Pierre med diverse målningsarbeten på hans ombyggnadsprojekt. Vidare har Christina och jag börjat med vattengympa, vilket är något som definitivt kan rekommenderas. Något nytt, som jag aldrig trodde jag skulle börja med är körsång men det är jätteskoj. Hur det låter? Är det så viktigt, huvudsaken är att man har roligt och att det inte låter alltför tokigt.

Veckobrev, v 1106

Så mycket god mat som jag har ätit i helgen var det länge sedan jag gjorde. Anledningen var att jag blev riktig friherre, statsanställd eller med andra ord ålderspensionär. I går kväll var det god mat med några vänner och i kväll var det barn och barnbarn som kom på uppvaktning och blev bjudna på mat och dryck.Alltid lika roligt att ha de nära och kära hos sig. Veckan, som kommer är det sportlov i Småland och då skall vi vara lite barnvakt och då blir det nog simhallen alternativt bowlinghallen, Vidare skall vi gå på bio och titta på, ja ni förstår nog vad det är eftersom vi är i Småland. ÅSANISSE!

På tisdag skall vi ta bort stygnen på Lino och sedan blir det säkert full fart, för det märks att det finns en uppdämd energi som nu måste få utlopp efter nära två veckor med endast korta promenader.

                              

                                           65-åringen med sina goa hundar 

 

Veckobrev, v 1105

Är det fler än jag som känner att det blir mindre aktiviteter på vintern med hundarna än under barmarks-perioden. Därmed blir det lite längre mellan veckobreven också. Jag skall dock försöka hålla er lite uppdaterade om vad som händer i smålandsmetropolen Eksjö.

Nu har det snart gått två månader sedan Linos kastrering och det känns som det var helt rätt beslut. Han har verkligen gått ner i varv även om han har en motor som måste hållas igång. Vi skall snart börja lägga spår ute på Pierres marker och det är något som framförallt Lino tycker mycket om. Vi får försöka att även få fart på Kiros i spårandet och sedan skall vi köra igång med lydnadsträning för båda.

Tyvärr måste all träning ligga nere några veckor då Lino har skadat sig i en framtass. Han skar sig på något när han letade efter en leksak i snön och blodet verkligen forsade fram från trampdynan. Färd till veterinären som sövde Lino och sydde ihop såret. Nu är det korta promenader som gäller men han är jätteduktig och har accepterat sin situation.

Från Holland och kennel De Mansió Verd har vi fått glädjande besked. De vill nämligen använda Kiros till en kull under året. Den blivande mamman heter Chazzy och är en tvåårig, brunvit tik med bra hälsoresultat och fina utställningsmeriter. Hon blev bl a "Dutch Winner" i november 2010. Erforderliga Cert har hon men kan inte titulera sig Champion då hunden måste vara 27 månader i Holland. Vill du läsa mer om kenneln så kan du gå in på www.perrodeaguaespanol.eu

 

Veckobrev, v 1102

Nu har det gått åtskilliga veckor sedan jag var inne och uppdaterade hemsidan. Men nu har det hänt en del så nu var det dags. Vi kom igår hem från Dalarna där vi varit över helgen och besökt Nanna, Anneli och Peter i Smedjebacken. Förutom trevlig samvaro blev det också besök i sporthallen där det var valputställning med närmare 300 hundar. Perron var största ras med 12 deltagare men Sme´backen är ju Sveriges perrometropol så det kanske inte var så konstigt.

Vi fick också belöning för den långa resan då standarden på perrovalparna var hög och vi fick se många lovande hundar. Valparna fick en bra bedömning av Nils Mohlin, som gav deltagarna en öppen redovisning av sin kritik. Eftersom flera av Kiros' barn och barnbarn var med så var det extra roligt att Lindekrulls Da Silva blev BIR och La Sirenita´s Mi Amor (Gimma) blev BIM. Kiros är pappa till Da Silva och morfar till Gimma och Lino blir då morbror. Dessutom blev Gimma och hennes syskon Milla och Ceasar tvåa i tävlingen om bästa syskongrupp.

Det har nu gått en månad sedan vi kastrerade Lino och det har blivit en helt annan hund. Han är lugn och har blivit mera kelig och kommer gärna upp när vi sitter i soffan. Det märks också på Kiros, som tidigare gick omvägar de dagar Lino var tjurig, men som nu leker med sonen mest varje dag. Helt underbart!

         

Lindekrulls Da Silva (BIR)                                  La Sirenita´s Mi Amor (BIM)

                             

                              La Sirenita´s M-kull (Tvåa bland syskongrupperna)

 

Veckobrev, v 1049

Vintern verkar ha kommit för att stanna. Idag, liksom igår, har vi en underbar vinterdag, sju grader kallt och strålande solsken. Fortsätter det så här och inte blir speciellt mycket kallare och inte lika mycket snö som förra vintern så kan det gärna vara så i tre månader och sedan är det förhoppningsvis vår. Hundarna, och särskilt Lino, älskar snön och han sätter ner nosen i den mjuka snön och sedan plöjer han en snygg fåra i full fart. Lino verkar ha en motor, som kan arbeta hur mycket som helst medan Kiros är den lite "softare" typen och utforskar naturen lite mer försiktigt.  

För fjorton veckor sedan skrev vi att Lino skulle få en kemisk kastrering och den har fungerat bra fram tills nu. Han har varit en helt igenom mycket härlig hund, kelig, social och lydig, ja, helt enkelt som en hund skall vara. Nu verkar det dock som att "chipet" har tjänat ut, vilket vi tror beror på hans höga produktion av testosteron. Normalt skall "chipet" verka i ett halvår men han visar klara beteenden på att han vill visa att han är en unghund, som vill klättra i hirarkien. Eftersom Lino själv inte mår speciellt bra att ha det på detta vis har vi nu beslutat att göra en definitiv kastrering. Han kommer att få bli en härlig sällskapshund, som vi ändå skall träna i spår och lydnad så att han får utlopp för all den energi, som finns i den muskulösa kroppen. 

 

Veckobrev, v 1047

Under flera år har man hört att vi skulle gå mot varmare väder men jag tycker det verkar som att det är på väg åt helt motsatt håll. Vi är ännu inte inne i december och ändå har vi fått en hel del snö och kylan till-sammans med den kraftiga blåsten gör ju att det känns som att befinna sig i Antarktis. Risken är väl att vintern har kommit för att stanna. Kiros och Lino tycker dock att det är helroligt att plöja fram i den lösa snön och det är verkligen snögubbar som kommer hem.

Häromdagen fick vi glädjande besked från Nannie i Holland. Två av Kiros och Bones valpar hade varit och röntgat sina höfter och båda hade fått A. De andra tre är på gång, så snart har vi det fullständiga resultatet för kullen, men det har ju börjat bra. Nannie har också meddelat att ägarna är mycket nöjda med hundarnas mentala status. 

 

Veckobrev, v 1046

Åter hemma efter en semesterweekend i Visby. Gotland är ju inte den första platsen man tänker på att åka till denna tiden på året. Vädret var väl inte det bästa men vi hade en härlig lördag - söndag i en mysig stad. Det blev lite stadsvandring med lite shopping för att på kvällen avsluta med en härlig femrätters på g:a masters mitt i Visby. En trevlig krog med mycket folk och underbar mat. Härligt att unna sig några sådana dagar.

Vi passade också på att träffa Ingrid och Lasse, som äger Milla (La Sirenitas Milva) och där Kiros är morfar och Lino morbror. Roligt att träffa såväl Milla som husse och matte och se de stora likheterna mellan Lino och Milla.

Kiros och Lino var på samma pensionat som de var på när vi var i Turkiet för några veckor sedan. Även denna gång var Malin jättenöjd med killarna så det känns skönt att ha en plats att lämna dom på när vi skall åka bort.

      

Milla poserar                                                                                    Söta Milla                                                   

 

Veckobrev, v 1044

Efter några veckors paus från skrivandet är det åter dags att berätta lite om vad vi och hundarna har haft för oss. Kiros och Lino har för första gången varit på ett hundpensionat utanför Linköping och det har fungerat jättebra. De har ätit från första stund och den medhavda maten var i princip slut. De har fått långa, härliga promenader och dessutom har de kunnat göra sina perrorus i ett stort hägn där framförallt Lino trivdes som fisken i vattnet. De blev ju givetvis otroligt glada när de fick syn på oss men samtidigt visade Lino lite tjurighet då han en stund tydde sig till Malin. Det blev en konstig dag för hundarna för vi åkte direkt till Hanna för bad och trimning men efter att vi hämtade dom så har det blivit mycket kel och omtanke.

Anledningen till att Kiros och Lino fick vara på pensionat var att vi har varit på en veckas semester i Turkiet. Det var en resa kombinerad med golf och Spa där jag tog hand om golfen i fem dagar medan Christina fick Spa-behandling i fyra dagar. Jag följde med näst sista dagen på en Turkisk Hamam med efterföljande traditionell massage. Jätteskönt!

När det gäller hundarnas anpassning till stadslivet har det gått bättre än väntat. Hundmöten har ju varit ett litet problem när vi bodde på landet. Numera är det mer eller mindre ett minne blott för nu kan vi möta hundar på fem meters lucka utan att det blir morr och skall. Lino kan väl göra ett litet grymt men även han har accepterat att andra hundar får vistas i hans närhet.

 

Veckobrev, v 1040

Den här veckan har hundarna äntligen fått rejäla promenader utan koppel. Vi har varit ute hos Pierre och gått runt på hans nya domäner, som omfattar totalt 80 hektar så där finns det plats för Kiros och Lino att verkligen rusa av sig. Det är också precis vad dom har gjort i veckan vilket också visat sig på nätterna då de har sovit djupt och härligt. Tyvärr börjar ju älgjakten i morgon så nu får man vara lite försiktig men Pierre skall inte jaga på sin egen mark i år så vi håller oss inom hans gränser så kan de säkert springa av sig även den närmaste tiden. I dag när vi var ute så hörde vi faktiskt en älg på nära avstånd så troligtvis vet den om att det inte blir någon jakt i området och den känner sig trygg.

Vi skall också träna lydnad på en av de nyslagna ängarna så att de också får träna hjärnan en del. Lite person- och viltspår kan vi också lägga ut i skogarna och även på de öppna ängarna. Det känns jättebra för våra hundar att de nu har fått stora marker att träna olika saker på.

Det var länge sedan vi tog bilder men nu har det blivit en del som kommer att läggas ut. Så kolla gärna runt och kolla vad vi haft för oss.

 

Veckobrev, v 1039

Nu börjar hemmet bli färdigmöblerat med även det sista såsom tavlor och gardiner så nu börjar det se riktigt bra ut. Men nu är det ju inte bara vi som har sålt sitt hus och köpt nytt. Även Pierre har ju skaffat ny bostad och bad Christina och mig om hjälp med att packa inför flytten och snäll som man är mot sina barn så ställde vi upp och har hjälpt honom i fem dagar. Så nu kommer flyttfirman imorgon och städfirman senare i veckan. Skönt när allt detta är över.

I veckan var vi och hälsade på hundpensionatet där Kiros och Lino skall vara under veckan vi är i Turkiet på en välbehövlig semester. Det var inga som helst problem och Malin och David var helt underbara hund-människor, som inte brydde sig så mycket om våra hundar utan lät dom ta kontakt när de ville. Allt gick som sagt jättebra så de kommer att få det bra och vi behöver inte tänka på hundarna utan kan koppla av och bara ta hand om oss själva.

Efter semetern blir det att ta hand om hundarna och ta upp lydnaden igen. Lino skall vi köra viltspår med men det får väl avvakta tills våren kommer. Apropå Lino så har hans kemiska kastrering börjat verka och han  verkar nu vara den lugna och härliga hund vi vet att han kan vara. Även Kiros ser att Lino är en annan hund än när han var hunden som skulle vara ledaren i alla lägen. Nu ligger de ofta nos mot nos och vilar så det känns jättegott. 

 

Veckobrev, v 1038

Efter att under några veckor ha varit utan bredband så är vi nu åter på banan. Vi har kommit hyfsat på plats i den nya lägenheten i Gamla sta'n. Visst återstår fortfarande lite att göra men både Christina och jag samt hundarna har anpassat oss snabbt och väl till den nya situationen. På fredags- och lördagskvällar ger Kiros och Lino gärna till ett litet skall när folk är på väg hem från krogen eller andra fester. Men det är inga stora skall utan mer en liten markering om att inte störa nattsömnen.

Linos kemiska kastrering har ännu inte börjat verka fullt ut men det märks att han har blivit något lugnare vilket också kan märkas på Kiros, som direkt kan läsa av Linos status. Vi hoppas att kastreringen ger ett lika positivt resultat som förra gången vi testade det och att vi får en mysig hund och att han själv känner sig lugn och trygg i sig själv. I detta sammanhang måste tilläggas att en flytt måste innebära otroligt stora förändringar för en hund med först en massa flyttkartonger i den gamla bostaden och sedan samma kaos på ett helt nytt ställe. Vi tycker Kiros och Lino har skött det mycket bra.

 

Veckobrev, v 1035

I början av veckan hade vi bestämt oss för att låta kastrera Lino. I dag söndag har vi börjat tveka och istället för en definitiv kastering har vi nog tagit beslut om att ge honom en chans genom att göra en kemisk kastre-ring. Vi har ju testat detta för cirka ett år sedan med mycket gott resultat. Varför gör vi nu detta? Skälet är att Lino verkar ha en överproduktion av testosteron vilker resulterar i att han har sädesavgång lite då och då både här och där. Vid dessa tillfällen blir han efteråt väldigt skamsen och osäker samt morrig utan att bli aggresiv. Mellan varven är han en normal perro utan att vara speciellt reserverad mot främlingar och bra på att hantera ljud och nya saker. Att han dessutom rent exteriört är snygg gör ju också att man vill ge honom ytterligare en chans.

I övrigt så är detta det sista veckobrevet som skrivs i Talludden för i morgon bitti kommer flyttgubbarna och tar vårt bohag till Gamla stan. Vår nya bostad har blivit så fräsch och härlig efter målarna och golvläggaren har gjort sina jobb. Det skall bli så härligt att komma till ett nytt ställe, som Kiros och Lino verkar trivas i när vi varit inne i helgen och städat av efter hantverkarna.

Vi har också en härlig semester att se fram emot efter allt flyttbestyr. I slutet av oktober åker vi nämligen till Turkiet för en All Inclusive vecka på Lykia Golf Links. Jag skall spela golf i fem dagar medan Christina istället skall låta kroppen få några härliga spa-dagar. Kiros och Lino skall under veckan för första gången bo på pensionat. Hundarnas trimmare, Hanna, på Tassarnas Trim i Linköping har tipsat oss om ett bra pensionat så vi hoppas att det blir en skön vecka för oss alla fyra.

 

Veckobrev, v 1033

Eftersom vi just nu har allmänt stökigt hemma p g a den studande flytten så får breven bli varannan vecka. Flyttkartonger står lite överallt och turerna till tippen har varit många och kommer att bli fler. Egentligen borde man flytta vart femte år så att man inte hinner samla på sig så mycket. Det är också bra att vissa möbler inte passar så att det måste till lite nyinköp vilket tillsammans med nya tapeter i hela lägenheten samt några nya golv gör att det blir en början på något nytt och spännande.

När det gäller våra hundar och träningen enligt Amichien Bonding-metoden gör vi väl vissa framsteg. Kiros och Lino börjar förstå vem som är flockens ledare. Lino fortsätter att i viss mån ifrågasätta eftersom han är en viljestark hund men vi hoppas på att detta är i slutklämmen och att han snart vet sin roll.

Mailkontakterna med tikägaren i Holland fortsätter och nu skall vi svara på ett tiotal frågor hon har ställt om Kiros. Det är väl inga konstiga saker utan det känns bra att hon vill ta reda på så mycket som möjligt om partnern innan parningen. Samma uppgifter har hon lämnat till oss om tiken, vilka ser riktigt bra ut.

 

Veckobrev, v 1031

Skällande och hoppande hundar när det kommer folk. Känner du igen problemet, vilket jag tror inte bara gäller perrosar utan hundar generellt. Hos oss gäller att Kiros hoppar och Lino skäller. För att försöka råda bot på detta tog vi kontakt med Mervi Kärki, www.hundinspiration.se, för en konsultation. Mervi arbetar med Amichien Bonding, en metod skapad av Jan Fenell The Dog Listener, www.janfenellthedoglistener.com. Metoden är inte en tillfällig träningsmetod utan skall ses som en livsstil. Ett sätt att kommunicera med din hund som gör att den tydligt vet vilken roll den har i din familj. När hunden får tydliga signaler i sin vardag så blir den trygg och litar på människan som ledare.

Mervi var hos oss i fem timmar och mycket hos Christina och mig fick omprövas. Att inte ha ögonkontakt med hundarna annat än när vi själva kallar på dom känns lite annorlunda. När vi kallar på dom så ger vi dom istället mycket kvalitetstid. En annan sak vi redan har ändrat på är när de skäller för något i trädgården och vi sitter och har det skönt i tv-soffan så går vi nu upp och kollar vad som händer. Skällandet försvinner mycket snabbare när vi går upp och visar att vi tar hand om situationen och bördan har försvunnit från hundarna. Kiros skällande i bilen på andra hundar eller bilar som kommer för nära har inte upphört men blivit betydligt mycket bättre. Vi kommer säkert att trilla in i gamla beteenden men eftersom både Christina och jag vet hur vi skall agera så korrigerar vi varandra och det fungerar riktigt bra. Vi har också sagt att det får ta ett år eller vad det nu kan handla om men vi kommer att fortsätta med metoden.

 

Veckobrev, v 1030

Nu är det klart! Lino tog igår vid Ransäterutställningen sitt tredje Cert och blev därmed SVENSK UT-STÄLLNINGSCHAMPION. Han blev andra bästa hanhund men eftersom ettan, Hund's Tito, redan var champion fick Lino det efterlängtade certet. Det var extra roligt då pälslängden precis höll sig över de rekommenderade tre centimetrarna och han har nu tagit certen både som pälsmonster och som "nakenhund". Nu blir det en tids vila från utställningarna men kanske passar vi på att träna och avlägga något prov i viltspår nu när han har sommarfrilla.

Vi måste också passa på att ge ett stort GRATTIS till Muffin, Isblommans Cornetto, som också tog sitt tredje cert och blev Svensk Utställningschampion. Grattiset går förstås även till Maria och Micke.

Vad som hänt i övrigt är att Kiros verkar ha lämnat goda intryck ifrån sig i Holland. Han, eller vi, har nämligen fått en förfrågan om en eventuell parning under våren 2011 med en brun - vit, söt tik. Tiken är halvsyster till Bones, som Kiros fick en kull med för drygt ett år sedan.    Vi får avvakta och se vad som händer.   

                            

Veckobrev, v 1028

Tänk vad tiden går fort när man har roligt brukar man ju säga. Det måste vi ha haft för tiden har bara rusat iväg de senaste veckorna. Utöver själva försäljningen av vårt hus skall det till lite uppfräschning i form av nya tapeter och viss målning på det nya stället. Att hitta målare mitt i sommaren för innejobb är inte så lätt och framförallt inte när vädret är som gjort för utomhusmålning. Sedan har vi planer på att bygga ett inglasat, vinterbonat uterum och få detta under tak innan vintern kommer. Exteriörbilder på vårt hus i Gamla Stan kan du se nedan.

Daniel, yngste sonen, har också bytt lägenhet och där hjälper vi till att bygga om och fräscha upp lite. Framåt hösten blir det väl heltidsjobb ute hos Pierre med hans stora ombyggnad av mangårdsbyggnaden. Eftersom han inte flyttar in förrän allt är klart utan kommer att bo i drängstugan så går det lite enklare när man inte behöver flytta omkring möbler och annat. Skall bli spännande att se när hela familjen fått ordning i sina nya hem.

Alla dessa arbeten har ju inneburit att träningstillfällena med Kiros och Lino blivit lidande. Min målsättning att ställa upp med Lino på KM i lydnad torde inte infrias utan det får bli ett projekt för 2011. Vi kommer dock att ställa Lino under hösten och redan i slutet av månaden åker vi till Ransäter för att pröva lyckan med hans sommarfrisyr.

  

 

 

Veckobrev, v 1026

Ja, så är det äntligen klart. Kiros och Lino skall bli stadshundar. I veckan blev det klart med vår försäljning av vårt underbara hus vid Talluddasjön. Många tycker vi är tokiga som avyttrar detta härliga hus med ett av Eksjös mest häftiga lägen. Men var sak har sin tid och nu har vi haft femton mysiga år härute och med ålderns rätt känns det bra att återigen bli stadsbor. Det läge som vi nu flyttar till är enligt vår mäklare ett av de absolut bästa i gamla sta´n i Eksjö så vi har verkligen haft tur att få äga några pärlor i staden. Ett gammalt hus från 1840 och med en mysig innergård helt avgränsad från gator och grannar, mycket mer kan man inte begära.

Även Pierre har hittat köpare till sitt härliga hus i Lyckeberg. Han har bott i den gamla överläkarvillan i sju år men skall nu bli lite månskensbonde de närmaste åren. På sikt känns det som att det kommer att bli lite djur ute på gården. Förhoppningsvis blir det får så att Kiros och Lino kan träna lite vallning.

Hundarna tycker den härliga sommaren är jobbig. Vårt hus är bra isolerat så det är svalt inomhus och det är där de vill vara. Vissa stunder är de ute i skuggan och en och annan tur ner till sjön men promenaderna inskränker sig till ett minimum. Morgonpromenaden på en timme går an men sedan vill de mest hålla sig lugna

Veckan kan därför kortfattat sammanfattas som spänande med fastighetsförsäljning men i övrigt otroligt lugn.

Veckobrev, v 1025

Lino tyckte att måndagen var en riktig höjdardag för då åkte hans långa lockar all världens väg. Hanna och hennes kollegor på Tassarnas Trim i Linköping behövde fyra timmar på sig att få fason på honom. Nu blev han inte någon nakenhund utan de försökte hålla pälsen på ca 1,5 cm och de lyckades jättebra. Nu finns möjlighet att ställa honom om ett par månader i hyfsat lång päls.

Midsommarveckan har i övrigt handlat om olika fastighetsaffärer inom familjen. Vi har exempelvis fått bud på vår fastighet och ett avslut känns relativt nära. Pierre tillträdde sin jordbruksfastighet i torsdags så han har ägnat midsommarhelgen till att röja och klippa gräs runt gårdsplanen. Fastigheten har gått i Alice Tegners släkt i flera generationer och många av Alices verk har kommit till på denna gård.

För vår del var det ett lugnt midsommarfirande med några vänner samt våra barnbarn. Sommartårta på eftermiddagen och sill och nubbe framåt kvällen. Det blev väl också att se ett och annat från VM-fotbollen innan det var dax att somna in.

Vi har testat att få Kiros och Lino att springa med oss när vi cyklar. Med"Springers" hjälp har det gått helt perfekt så nu skall vi i lugn och ro träna upp deras kondition med cykelturer. Svårare är det att få dom att börja simma. De går gärna ut och hämtar dummisar men när det blir för djupt så de måste börja simma backar de. Vad göra? 

                               

 

Veckobrev, v 1024

Efter att Lino under de senaste två månaderna varit på ett flertal utställningar med genomgående mycket bra resultat blev det idag inget roligt i Jönköping. Jag kommer att tänka på två gamla uttryck som passar väldigt bra in. Det första är "Upp som en sol och ner som en pannkaka" och det andra är "Inga träd får växa till himlen".

Lino skötte sig som vanligt jättebra i ringen, sprang fint och lät domaren känna och klämma. Det var nog så enkelt att domaren inte gillade den typ av perro, som Lino representerar. Nu blir det att ta nya tag framåt hösten för att se om inte det tredje certet kan ros i hamn. I morgon är det återigen en perrodag eftersom Lino skall få sin sommarfrilla hos Hanna i Linköping. Just nu känns han som världens pälsmonster så det skall bli så roligt att se honom kortpälsad. I sommar kommer det att bli en del viltspår och se hur långt han kommer där. Lydnadsträningen har legat lite lågt en tid men även den får vi ta tag i.

Kiros har blivit som en valp på nytt. Han leker med ringar och bollar och är nästan mer aktiv än Lino. Det är jätteroligt att se honom på detta sätt och vi får aktivera även honom med spårträning och lydnad.

 

Veckobrev, v 1023

Återigen en utställningshelg vilket innebär tidig morgon och tjugo mils körning, enkel resa. Den här lördagen var det att resa till Avesta för att Lino skulle deltaga i Svensk Vinnare. I ett kallt men dock regnfritt Avesta var det 23 perrosar som tävlade om det hedervärda förstapriset. För Linos del gick det helt OK. Han vann öppenklassen och blev fjärde bästa hane och det är vi jättenöjda med. Nu återstår det bara en utställning, i Jönköping, innan det blir sommarsnagg på Lino. BIR i Avesta blev Rosa från Rocker-Fellows och BIM Börni från Lindvattnets. En repris på rasspecialen i Smedjebacken.

För Kiros' del bar det i fredags av till Hanna för att få en efterlängtad sommarfrilla. Kiros blev som en kalv på grönbete eller som en halvårsvalp. Han hoppade och skuttade mest hela kvällen och med tanke på att hans päls var ca 8 månader kanske det inte var så konstigt.

Vi har också i veckan varit på Sebastians skolavslutning i Askeryds gamla vackra kyrka. Tyvärr har man beslutat att lägga ner den gemytliga lilla skolan i byn och i stället bussa eleverna till större orter i kommunen. Tråkigt tycker både elever och föräldrar men kommunernas ekonomi är ju överlag dåligt så det är väl bara att acceptera fakta.

Tavlan på bilden med Kiros och Lino nedan är gjord av Kickan Karlsson i Smedjebacken. Du kan nå henne på perroklubbens hemsida under "Uppfödare" om du är ute efter något perroalster. 

 

Veckobrev, v 1022

Många som läser våra veckobrev undrade säkert varför det inte kom något förra veckan. Det enda som jag kan anföra till mitt försvar är mycket att göra och sedan ren glömska. Men nu blir det ändring för idag är det bara lördag och ett nytt brev håller på att skapas. Vadan nu detta? Först och främst är det Linos förtjänst. Han blev nämligen idag på den internationella utställningen i Norrköping BIR och tog därmed sitt andra Cert och sitt första CACIB. Det är så härligt att gå upp med honom i ringen för borta är rädslan för domarna som han hade för ett år sedan. Nu återstår tävlingarna i Avesta och Jönköping de närmaste två veckorna innan Hanna får klippa både Kiros och Lino i "sommarsnagg".

                                 

I övrigt händer det saker på fastighetssidan hos familjen Fulke. Christina och jag har bestämt oss för att sälja vårt underbara hus vid Talluddasjöns strand för att bli stadsbor. Det börjar bli jobbigt och eftersom vi vill ägna mycket tid åt Kiros och Lino så har vi bestämt att flytta in till vårt hus från 1840 i gamla sta´n i Eksjö. Vi har en härlig liten innergård så hundarna kommer att få det mysigt även där, Vidare har vår äldste som Pierre igår blivit hemmansägare då han köpte en lantgård om 80 hektar. För hans del blir det omvänt, han flyttar från sta´n till landet.

Till sist måste jag puffa lite för Ella och Kiros två svarta hanvalpar, Ronaldo och Luigi. De verkar bli jättefina, kraftiga och med en otroligt härlig kolsvart färg. Är ni intresserad av trevliga valpar hör av er till Helene på www.sunshinesurprise.se

   

 

Veckobrev, v 1020

Detta veckobrev får börja med en trevlig golfupplevelse. Varje tisdag spelar Gamla Grabbar seriespel på vår vackra bana vid Skedhult strax utanför Eksjö. Totalt är det mellan 50 och 60 "gubbar" +55 som träffas och går en runda. Vår äldsta spelare är 93 år och nyttjar varken golfbil eller elvagn utan drar sin vagn själv. Min runda i veckan innehöll något som alla golfare drömmer om att uppleva, nämligen ett Hole In One. Detta var nu inte mitt första HIO utan det tredje men det är lika upphetsande varje gång att se bollen försvinna ner i hål.

Lydnadsträningen fortsätter för Lino och mig ytterligare några veckor. Det känns jättebra och vår instruktör ger oss mycket beröm och tycker vi gjort enorma framsteg. Hon tycker det är roligt att se en perro hävda sig så bra bland alla brukshundar. Hon hade aldrig haft en perro i någon kurs  tidigare och tycker att Lino har så mycket go i sig. För egen del tycker jag Lino har utvecklats otroligt mycket när det gäller att hantera honom. Vid senaste kurstillfället hade vi en liten instruktion om stretching och det var inga problem att dra och böja i Linos olika muskler. Likaså har det varit vid vårens alla utställningar han deltagit i. Domaren har klämt och känt både fram och bak utan att Lino har reagerat.

Kiros har blivit valp på nytt nu när hundarna får vara ute på gården mest hela dagarna. Ibland känns det som att Kiros vill leka mer än Lino. Något som är postivt med att ha två hundar är att de har så oerhört stor glädje av varandra. Det är många perrorace under dagarna där de jagar varandra .

 

Veckobrev, v 1019

Åter hemma efter ett intensivt veckoslut i Smedjebacken där årets perrospecial har avhållits. Vi åkte redan i torsdag och vi hade glädjen att få bo hos Anneli och Peter på bekvämt gångavstånd till Herosvallen, där aktiviteterna skulle gå av stapeln. Ett intensivt regnande under torsdagen, fredagen samt lördag morgon gjorde att det var lite sura miner. Lagom till utställningen skulle börja på lördag förmiddag tittade dock solen fram och vi fick en underbar dag med 20 graders värme. Det var plaskigt att springa runt i ringen men det är ju vattenhundar vi har så det gick bra det också. Totalt 73 hundar var anmälda och det var en del återbud men de flesta var på plats.

Efter en trevlig fest på kvällen i ett gammalt sädesmagasin var det på söndagen dags för klubbmästerskapet i agility och hopp. Ett kraftigt regn på morgonen innebar att tävlingen fick hållas på grusplanen men det var glada miner bland deltagarna och till slut stod en långväga gäst från Boden, nämligen Lina med hunden Aqua som årets mästare. Stort grattis!

Om det var en väntad seger för Lina och Aqua så var utställningssegrarna lite mera oväntade. BIR blev Agnes med Rocker Fellows' Rani-Alinga (Rosa) och BIM Lindvattnets Felipe (Bernhard). Båda dessa hundar tävlar i unghundsklassen och de satte således alla gamla rävar på plats.

För egen del är vi mer än nöjda. Lino vann nämligen öppenklassen och placerade sig som fjärde bästa hanhund. Kiros, som vi inte ställer ut annat än på perrospecialen blev trea i championklassen. Båda fick bra kritik med ett extra plus för Lino.  

Bilder och kritik kommer att läggas ut under "Bilder" samt "Resultat".

 

Veckobrev, v 1018

Åter till ordningen och det ordinarie veckobrevet där vi börjar med att berätta att Kiros och Ellas två svarta hanvalpar mår bra. Första dygnet var besvärligt men efter att sugreflexerna kommit igång så har allt fungerat jättefint och Ella verkar bli en suveränt bra mamma.

I Borlänge är Kiros och Meja kullen snart sju veckor och de växer och utvecklas väldigt jämnt. I veckan skall vi åka upp till Dalarna för perrospecialen så då kommer vi att ägna en dag till valpbesök. Vi kommer att stanna några dagar efter specialen och vara leverantör av en av valparna, Morgan, som skall ha sitt nya hem i Skåne. Vi tar med honom till Eksjö för vidare transport av den nya ägaren till vårt sydligaste landskap.

I dag har vi varit med Lino till den nationella utställningen i Larv i Västergötland. Efter en otroligt lång dag, där bedömningen av 80 hundar i vår ring tog sex och en halv timmar, blev det till slut Rocker Fellow´s kennel  som tog både BIR och BIM  - rosetterna. BIR blev Ramses 1 och BIM Rani-Alinga. När dessutom barnbarnet, vår egen Lino, till en av kennelns avelstikar, Doxa, blev andra bästa hanhund var det en lycklig Monica Robertsson, som kunde åka de sex milen hem till Vänersborg.   

Linos resultat och bilder kan du läsa under "Resultat" och "Bilder".

 

Extra nyhetsbrev, v 1018

I dag, fredag, skickar vi ett stort GRATTIS till Helen och Ella i Bengtsfors. Ella har idag snittats för att få fram Kiros och hennes två valpar. Allt gick bra och de är redan hemma och alla mår utmärkt. Det var två helsvarta hanar, så det verkar som att det gått inflation i hanar den senaste tiden.

 

Veckobrev, v 1017

En jobbig vecka med flytt av yngste sonen till ny lägenhet. Flytten kom att bli under tidspress då Daniel och hans två söner, Sebbe och Alex, drabbades av maginfluensa, som började med Sebbe följt av Alex och sist Daniel. Totalt blev familjens sjukperiod en dryg vecka och då är det skönt att ha friska föräldrar, som tar hand om fönsterputs och städning.

I övrigt har det varit tisdagsgolf med Gamla Grabbar och lydnadsträning på klubben med Lino. Jag håller fast vid att försöka hinna träna med båda hundarna vid minst ett tillfälle om dagen i trädgården. Båda hundarna gör klara framsteg men det är fortfarande långt till att kunna ställa upp i någon liten tävling. Vi skall dock ha en liten avslutningstävling på kursen så det blir första testet på vad vi har lärt oss.

I dag söndag har Lino och jag varit på en inofficiell utställning i Hultsfred. Efter bra kritik blev han BIR och dessutom placerade han sig BIG 2. Vi är otroligt nöjda hur han uppför sig i ringen och hur han accepterar att domaren får klämma och känna på honom. Kritiken finns att läsa under "Resultat".

I morgon gratulerar vi Lino och hans kullsyskon på deras tvåårsdag. 

                            

                                                Lino med BIR och BIG 2 rosetter

Veckobrev, v 1016

Det här brevet börjar vi med att gratulera Kiros på hans fyraårsdag i dag söndag. Tänk att det har gått så lång tid sedan vi fick en liten perrovalp. Kiros har verkligen förändrat våra liv och vi har blivit djupt engage-rade i att leva med hund. Det har gett oss en mängd nya vänner och genom att vi är pensionärer kan vi åka iväg på olika hundaktiviteter i vårt avlånga land. När vi sedan kompletterade flocken med Kiros' son Lino från hans första kull tyckte vi att vi hade en lagom familj. Kiros har också visat att hans kullar verkar ge trevliga, rastypiska valpar.

Vi fortsätter med att gratulera Lino till hans första Cert, som han tog vid lördagens nationella utställning i Västerås. Bland hanhundarna tog han andraplatsen efter Zalle (Aqualines K'Laguna Grande) och eftersom han är Champion går Certet till näst bästa. Jätteskoj: Kritiken var förstås mer än bra så nu fortsätter vi med utställningar i stort sett varje vecka fram till Jönköpingsdagarna i juni. Då kommer han att vara ett rejält päls-monster och för att han skall få en dräglig sommar så klipper vi ner honom då för att komma igen i ringarna fram mot hösten. Kritiken från Västeråsutställningen finns att läsa under "Resultat". 

Ett grattis är också på sin plats att ge Ella med matte Helen. Helen var och röntgade Ella för att se hur många valpar, som väntades efter parningen med Kiros. Tyvärr var det bara två men nu får vi hoppas att allt går bra vid valpningen om ca två veckor och att båda är friska.

I övrigt går lydnadsträningen riktigt bra och läraren gav Lino mycket beröm för hur snabbt han hade utveck-lats. Hon visste att perron var läraktig men att de var så duktiga på att lära sig nya saker var intressant. Även Kiros tycker det är skojigt att lydnadsträna så vi får se om det kanske blir båda hundarna som ställer upp på KM i Gränna i höst. 

 

Veckobrev, v 1015

Idag har Lino och jag begått nypremiär i utställningsringen efter nästan åtta månaders uppehåll. I Moheda strax norr om Växjö var vi ensam perro, som bedömdes av Ing-Marie Hagelin. Lino skötte sig jättebra och uppehållet har verkligen gjort Lino gott. Tidigare har han inte tyckt om att bli hanterad av domare men idag märktes inte minsta tecken på detta så det var en härlig dag att se honom så trygg under fem timmars vistelse i en kall idrottshall med sandgolv. Totalt var det trehundra hundar, som ställdes ut så det var en bra social träningsdag. Lino fick jättefin kritik och Ing-Marie tyckte att det finns stor potential i Lino. Kritiken finns att läsa under "Resultat".

Vi kommer att fortsätta ställa ut Lino de närmaste två månaderna. Totalt räknar vi med att vara med i sex eller sju tävlingar med avslut i Jönköping under midsommarveckan.

I övrigt rullar det på med lydnadsträningen med kurs på onsdagskvällen och sedan minst ett träningspass om dagen i trädgården med både Kiros och Lino. Jag tycker att det fungerar riktigt bra och det är så skönt att ha en instruktör, som kommer med små enkla tips, som man knappast själv skulle komma på. Med denna hjälp går det om inte på en dans så åtminstone riktigt hyfsat.

På valpfronten går det också framåt. Hos Lindekrullarna i Borlänge är Let´s Dance-gänget snart fyra veckor och de börjar bli så härliga när de leker i valphagen. Vi måste snart upp och kolla på underverken. I Bengts-fors skall Ella på onsdag ta en röntgenbild och då vet vi exakt hur många som finns i den magen. En spännande inledning på året har det definitivt varit.

 

Veckobrev, v 1013 och1014

Med anledning av att vi var bortresta under påsken och åter hemma först idag, tisdag, så slår vi ihop två veckors händelser till ett brev. Lite kommer därför att handla om saker som har hänt och lite om vad som komma skall.

Lino och jag fortsätter lydnadsträningen med linförighet, läggande och tandvisning. Det är läxan vi har fått till nästa lektion. Linförigheten och tandvisningen går relativt bra medan läggandet inte går speciellt bra. Lino förstår vad som skall göras men lägger sig inte förrän jag sätter ner handen mot marken. Jag hoppas på några goda råd från vår lärare eller är det någon som har ett gott råd så maila mig.

Meja och Kiros kull växer så det knakar och man blir ju nästan lite förskräckt när man ser deras matchvikter efter knappa två veckor. I slutändan tror vi dock på lugna, harmoniska hundar med stor motor i bra storlek. Tyvärr är det alldeles för långt att dra iväg ett par dagar till Borlänge för att titta på de små underverken men väntar man på något gott väntar man aldrig för länge.

På hemresan från Södermanland stannade vi till i Linköping och Tassarnas Trim där Kiros och Lino fick några välbehövliga spatimmar med bad, kloklippning, öronrens m m.. Hanna är så duktig med våra hundar.

I dag fick vi också ett positivt besked på att Kiros skall bli pappa igen i vecka 1019. Hund´s Negro-Gato var nämligen på ultraljud och där konstaterades att hon var dräktig. På ultraljudet kunde man inte se någon jättekull utan tre små liv var vad man kunde se. Hur många det sedan blir får vi se efter ytterligare en dryg månad.

Vi väntar nu på att sjön skall gå upp så att hundarna kan få släppas ut i trädgården på sjösidan. De får nog vänta ytterligare ett par dagar för då lär det vara så landlöst så att de inte kan komma ut på isen längre ut. Hela sjön torde inte vara öppen förrän tidigast i veckoslutet.

I morgon är det lydnadsträning och då får vi se om Lino och jag får godkänt på vår första hemövning.

Veckobrev, v 1012

Veckans brev börjar med ett stort GRATTIS till Mejas och Kiros' kull om fem härliga valpar, som såg dagens ljus i onsdags. Grattiset gäller givetvis också Mejas matte Anneli som agerade "valpmorska" på ett föredömligt sätt. Allt gick bra även om det tog lite tid innan det hela satte igång men när det väl gjorde det så hann knappt Anneli med. Kullen innehåller två svartvita hanar med stubbsvans, två brunvita hanar med lång svans samt en svartvit tik med lång svans. Det skall bli spännande att se dom live vilket får bli i samband med perrospecialen och då är de sju veckor och rejält livliga.

Idag gjorde vi årsdebut på golfbanan, inte för att spela golf, utan för att Kiros och Lino skulle få springa av sig ordentligt efter den långa vintern. Gissa om de sprang. Vi var ute vid två tillfällen och det var samma fart på eftermiddagen som på förmiddagen. Tyvärr är ju golfsäsongen snart igång, vilket kan vara roligt för mig som golfare, men tråkigt för hundarna för bättre rastplats finns inte.

I veckan började Lino och jag en tioveckors kurs i tävlingslydnad. Målet är att kunna vara med på klubb-mästerskapet i Gränna i september och förhoppningsvis skrapa ihop några poäng. Vi har fått en jätteduktig kursledare, som dagligen arbetar med att utbilda armens minröjningshundar. Dessutom tävlar hon lydnad och bruks med två egna hundar.

 

         

 

Veckobrev, v 1011

Äntligen kan vi hoppas på en vår i år också för nu smälter snön undan relativt snabbt. Just nu, söndagkväll, kommer det dock lite regnblandad snö men eftersom det är tre plusgrader så gör det inte så mycket. Nackdelen med detta väder och två vitbruna, långhåriga perrosar är ju att dom blir något smutsiga på promenaderna. Fortfarande finns det ju mycket snö kvar på gräsmattan så de brukar hoppa och rulla i snön så de är ganska rena när de kommer in.

Lino är nu anmäld till lydnadskurs i brukshundklubben så nu skall vi träna så att vi kan deltaga i klubb-mästerskapet i Gränna i höst. Jag skall träna även Kiros mellan kurstillfällena men det känns som att det är Lino som är mest motiverad. Vi skall också börja ställa ut Lino och har anmält honom till olika tävlingar såväl officiella som inofficiella. Träningen på att ställa upp honom börjar ge resultat även om han ännu inte är helt bekväm i hanterandet.

När det gäller Meja är hon nu på sextioandra dygnet så det kan inte vara långt borta innan vi får se vad som döljer sig i den stora magen. Det lär nog bli ett extra veckobrev någon av de närrmaste dagarna. 

 

Veckobrev, v 1010

Ett migränanfall i går kväll gör att veckobrevet kommer en dag försenat. I Småland är det fortsatt kalla nätter men helt underbara dagar som gör att snön smälter men relativt långsamt. Hittills har det därför inte varit några stora floder på vägarna. När det gäller istjockleken på vår sjö har jag ingen exakt uppgift men en granne sa igår att det finns tre olika lager så det lär säkert döja ytterligare ett antal veckor innan sjön går upp.

Vi håller på att träna Lino för kommande utställningar och nu börjar det gå riktigt bra. Han har ju inte varit särskilt bekväm i utställningsringarna tidigare men i och med att vi skall ställa honom lite mera frekvent detta år så gäller det att få honom att tycka om det hela.

Vi har haft Pierres tax Filippa några dagar och skall ha henne även i denna vecka. Hundarna fungerar jättebra tillsammans men i längden är två hundar fullt tillräckligt.

Nu är det bara en vecka kvar till Mejas valpning så kanske har det hänt något till nästa veckobrev. Följ gärna vad som händer på www.lindekrull.com

 

Veckobrev, v 1009

Idag fick vi glädjande besked från Bengtsfors då Kiros och Ella, Hund´s Negro-Gato, fick till en parning. Ella har varit väldigt sen och det tog några extra dagar innan hon kom in i höglöp. Nu får vi bara hoppas att det vankas nya krullisar i början på maj. Någon ytterligare parning för Kiros del torde inte bli aktuell under året utan nu får vi i första hand se hur hans kull nere i Holland artar sig när det gäller höfter och mentalitet.

Vi skall hämta hem Kiros på tisdag och då skall det bli spännande att se hur han och Lino uppför sig när de möts. Att Kiros har haft det bra och trevligt ihop med Ella råder väl knappast något tvivel om. För Linos del verkar det ha varit mycket skönt att rå om husse och matte. Just nu har vi Pierres tax Filippa inkvarterad några dagar så Lino är inte utan lekkompis ändå.

                              

 

Veckobrev, v 1008

Vad skönt att ha haft några dagar med plusgrader. Det kommer ju inte att bestå för snart har de lovat både mera snö och en massa minusgrader, framförallt på nätterna. Det är ju inte bara det att man är trött på snön utan den har ju också gjort att min rygg inte mår speciellt bra så i morgon blir det att kontakta min naprapat för lite behandling.

I övrigt är Kiros iväg på ytterligare en parning. Denna gång befinner han sig i Bengtsforstrakten för att träffa en svart tik. Vi får se om det blir ytterligare valpar om tycke uppstår mellan de två. Det känns jätteskönt att bara ha en hund under några dagar. Det verkar som om Lino tycker om att ha matte och husse för sig själv och verkligen bli ompysslad. Han verkar ha kommit ur tonårsproblemtiden och är nu en lugn och harmonisk hund, Ännu kanske inte i klass med Kiros men på rätt väg.

När det gäller Meja börjar hon bli rejält rund om magen så det skall bli spännande att se vad som döljer sig därinne. Gå gärna in på Lindekrulls hemsida på perroklubbens uppfödarsida och titta på några bilder på den blivande mamman.

                              

 

Veckobrev, v 1007

Snö, snö och åter snö är vad som finns i överflöd just nu på de flesta platser i vårt avlånga land. Jag tror inte jag har sett så här mycket snö sedan man växte upp och det är ju ett antal år sedan. De sista dagarna har vi fått påspädning med ca 35 - 40 cm och tillsammans med tidigare snömängder är vi nu totalt uppe i en meter. Idag har det därför blivit en tur upp på taket för att rensa av lite snö innan tövädret kommer.

Kiros är måttligt intresserad av snön medan Lino däremot älskar det vita och vill ständigt hoppa, gräva och leta saker. Tyvärr är han för tillfället förbjuden att göra allt det roliga p g a den lilla operationen i veckan. Han har dock fått bort dränageslangen men måste behålla tratten ytterligare några dagar så att såret får läka ihop.

I övrigt var det en härlig vecka med det positiva ultrljudbeskedet på Meja samt att Elsa fick sju härliga puppisar trots en jobbig dag. Vi fick lite rapporter från "veterinärassistenten" Anneli under dagen och kvällen och till slut gick ju allt bra.

 

Extra veckobrev, v 1007

Nu duggar de extra veckobreven tätt. Detta brev är en liten hälsorapport om våra fyrbenta vänner.

För att börja med det roligaste så ringde Anneli (Lindekrulls kennel) och meddelade att Meja är dräktig med vår Kiros. På ultrljudet hade man sett fem stycken och det känns som en lagom stor kull om allt går som det ska. Valparna är beräknade att se dagens ljus omkring 22 mars.

Den andra hälsorapporten handlar om vår lille buse Lino, som på tisdagen var på Jönköpings djursjukhus för operation. Vi hade känt en knöl, ca två gånger två centimeter, vid käken på vänster sida. Man tror ju det värsta i dessa situationer men nu var det en träflisa som hade satt sig vid spottkörteln och som hade bildat den otäcka knölen. Lino verkar inte ha haft ont trots att vi själva och veterinären klämt en hel del. Han tycker nog det är värre att ha dränageslang och tratt några dagar.

                               

 

  

 

Veckobrev, v 1006

Nu får det snart komma lite värme så att lite av snön börjar töa bort. Vi har inte fått jättemycket, ca 50 cm, men det har ändå inneburit att jag tagit det säkra före det osäkra och varit uppe och skottat taket. Idag har jag också testat isens tjocklek på sjön och den va ca 25 cm. I vår lokaltidning har man varnat för att isen krymper underifrån p g a snöns isolering ovanifrån och man skall iakta stor försiktighet. Det gjorde den älg, som igår morse travade rakt över sjön. Varje steg han tog var mycket lugnt och det såg ut som han kände på isen innan han klev vidare,

I övrigt har det varit promenader på plogade gångvägar. Att släppa dom i skogen i hög snö accepteras av Lino men Kiros är inte lika förtjust att skutta runt i det vita. Vi kör lite lydnadsträning inomhus och det känns rätt bra med båda två och vi skall försöka lägga lite mer tid när väl våren kommer.

                                

Det börjar nu bli lika många bilder på älgar som på perrosar. Vi lovar dock att vi skall plåta mera av våra härliga krullisar framöver.

 

Veckobrev, v 1005

Åter till ordning och det ordinarie veckobrevet. Vi tyckte emellertid att det var roligt att lägga in bilden på älgfamiljen, som Christina lyckades plåta.

Veckan har i övrigt bestått av mycket revisionsarbete men nu är det avklarat och handlingarna skall gå iväg till Tiina, den andra revisorn, så får vi se om hon hittar några konstigheter. Vad jag kunde konsta-tera så har Ki och de övriga i styrelsen gjort ett bra jobb.

Skönt också att kylan inte längre är så ihärdig. När temperaturen som nu håller sig kring fem minus känns det ju riktigt behagligt. Både Kiros och Lino går nu gärna ut på promenader, nackdelen är väl att man inte vill släppa dom. Jag har inte sett några tendenser till att de vill jaga vilt men med tanke på hur tufft rådjuren har det i den djupa snön känns det bättre att ha dom kopplade. Vi försöker istället akti-vera dom på olika sökuppgifter såväl i trädgården som inomhus.

I övrigt är det elva dagars väntetid kvar till Meja skall på ultrljud. Vi hoppas verkligen på att det blir lite krullisar från Lindekrulls kennel i slutet av mars.

                                   

 

Extra veckobrev, v 1005

Idag, måndag eftermiddag, när jag tog en promenad med Kiros och Lino stod plötsligt tre älgar, ko med två kalvar, på vår skogsväg endat drygt hundra meter från vårt hus. Jag gick hem med hundarna och Christina tog kameran och lyckades få med alla tre. Skogens konung är verkligen stor.

                                

 

Veckobrev, v 1004

Nu börjar vi verkligen bli ledsna på vintern, snö och jättekallt gör att man längtar efter att det snart skall bli vår. Vi får dock härda ut några veckor till så att barnen på sina sportlov får möjlighet att idka sköna vinteraktiviteter. Kiros och Lino tycker inte om det kalla vädret, däremot älskar dom, och framförallt Lino, att busa i snön. De kör sök i snön och de är som snögubbar när vi kommer in och ofta är det då duschen som väntar. Vid vår resa till Dalarna köpte vi i Kungsör, tack Biggan för hjälpen, några fleece-skor, som Kiros och Lino använder när det är mer än tio grader kallt. Skorna fungerar jättebra så det blir inget hoppande på tre ben.

I övrigt har det varit en lugn och skön vecka. I tisdagskväll var vi på hundpromenad i Nässjö så då blev det social träning under någon timme. Som vanligt trodde de övriga på promenaden att det var två lagotto, som var med.

Idag har jag satt mig och börjat revisionen av perroklubbens bokföring för år 2009. Två stora pärmar fullmatade med verifikationer är det att gå igenom så det är knappast gjort på en kafferast men i mitten av nästa vecka skall det säkert vara klart för min del. 

 

Veckobrev, v 1003

Åter hemma i Eksjö efter en härlig vecka i Dalarna. Vädret var väl inte så bra utan grått och runt fem minusgrader. Eftersom det blev ganska mycket bilåkande så var det skönt att vi slapp snö.

Vi kom upp till Ludvika förra söndagen och träffade då Gunilla och Leif. Gunilla är Christinas skol-kamrat från småskolan i Katrineholm och de har hållit kontakten genom alla år även om mötena inte blivit så många utan det har varit telefonkontakter. Nu hade vi mycket att prata om över en god middag och kvällen blev till natt innan vi gick till sängs. Efter lunch på måndagen åkte Gunilla och Leif tillbaka till Stockholm där de mestadels bor då Gunilla fortfarande arbetar. Huset stod därför till vårt förfogande så länge vi skulle vara kvar i Ludvika. Tack så hemskt mycket för att ni är så snälla.

Efter att ha lämnat Lino efter lunch på måndagen hos Anneli i Smedjebacken (La Sirenita's kennel) åkte vi med Kiros till Anneli i Borlänge (Lindekrulls kennel) för parning med Meja. När vi kom var Anneli ute i trädgården med Meja och efter mycket nosande och kissande från Kiros sida gick vi in och fikade medan hundarna gick runt och kände av varann. Helt plötsligt efter bara några minuter säger Anneli att Kiros verkar sitta fast. Mycket riktigt så blev det en hängning på ca åtta minuter.

Tisdagen blev det lite shopping i Ludvika men det var ett magert utbud av trevliga affärer så det var snart avklarat. På kvällen var vi med på Smedjebackens hundpromenad kallad "tisdagstuffen". Totalt var vi denna kväll elva hundar, tio perrosar och en varghund. Efter promenaden blev det en trevlig kväll hos Anneli och Peter med pizza och öl. Det var också invigning med skumpa av deras nya soffa. Lite av skumpan var också tillägnad Kiros och Mejas parning. 

På onsdagen träffades Kiros och Meja igen men inget hände utan Kiros fullständigt nonchalerade Mejas inviter. Kiros fick stanna hos Anneli över natten men inget hände under kvällen eller under torsdag förmiddag utan Kiros var fortsatt helt ointresserad. Christina och jag kom upp på efter-middagen och då Anneli började springa med Meja och Kiros fick jaga blev det lite mer spännande. Kiros fick stanna även denna natt och när vi åkte tog Anneli med sig Kiros och Meja samt även Mejas dotter Majken upp till ett skogsområde så att de skulle få springa av sig. När Majken och Meja då jagade varandra blev också Kiros intresserad och helt plötsligt hade han hoppat på Meja och det blev en hängning på tjugo minuter. Samma sak också på fredag morgon så till slut måste man säga att det blev en lyckad parning. Nu återstår bara att vänta på ett ultraljud om fem veckor för att se om det blir några krullisvalpar.

Lino fick ju inte vara med så mycket uppe i Borlänge utan var hos gammelmatte Anneli mestadels vilket han verkligen älskar. Han har fortfarande respekt för mamma Wilda och husets hane Pablo. Det blir ryggläge så fort han får syn på dom när vi kommer till huset men efter de bekantat sig går det jättebra.

Vi vill passa på att tacka båda Anneliarna, som har tagit så väl hand om oss och våra hundar under vår vecka i Dalarna. Med valpar på gång i Borlänge, kanske någon perroträff på Rävberget och sist men inte minst perrospecialen i maj så blir det mycket bilåkande mellan Eksjö och Smedjebacken-Borlänge under våren.

 

Veckobrev, v 1001

God fortsättning och välkommen att läsa årets första veckobrev. En del har frågat sig varför jag har varit lite dålig att uppdatera veckobreven men mycket julstök och sedan var ju förra veckan fyra dagar på gamla året och tre på det nya så då tyckte jag att det fick vara. Men nu och framöver skall jag försöka skriva varje vecka om inget kommer i vägen. Här kan jag då direkt säga att så blir fallet redan nästa vecka. Vi åker nämligen nästa helg till Dalarna på en minisemester för vår del och en kärleksresa för Kiros del.

Kiros kommer att träffa Aqualines K'Laguna De Medina, Meja, för en parning. Meja är en härlig tik, som har haft stora framgångar i såväl utställningar som spår och lydnad. Eftersom båda har trevligt temperament så förväntas trevliga krullisar om tycke uppstår mellan de båda.

Helgerna är över och nu får det bli lite mer vardag igen. Från jul och framåt har det förutom de vanliga helgdagarna varit födelsedagsfirande, nyårsrevy med efterföljande god mat och dryck. I veckan som kommer fyller ett av barnbarnen sex år så då blir det åter lite firande. 

Med tanke på all god mat och dryck som vi inmundigat de senaste veckorna är det tur att hundarna måste ut och rastas. Vi har försökt göra långa promenader men den senaste tiden har det varit så otroligt kallt, som mest ca 24 grader, att hundarna inte vill vara ute speciellt länge. Båda har från och till hoppat på tre ben trots att vi försökt smörja in deras tassar. 

 

Veckobrev, v 0952

God fortsättning! Den uppmärksamme läsaren av dessa veckobrev undrade säkert varför det inte kom något brev v 0951. Jag kan bara konstatera att det föll faktiskt helt bort bland allt julstök. Nu har det väl inte hänt så mycket mer än att det har varit jul och allt vad därtill hör. Själva har vi firat en traditionell jul med med nära och kära. Det serverades gammaldags julmat, TV med Kalle Anka (ja det blev visst lite Anna Anka också), kyrkobesök på julafton för att titta på barnbarnens julspel och några härliga promenader.

Sebastian och framförallt Alexander, åtta respektive snart sex år, tyckte att det blev lite för många mjuka paket men de börjar ju bli så stora att leksaksinköpen måste trappas ner. En sak som vi inte hade denna jul var tomten men det går inte längre att lura de små. Det kanske bara är vi gamla, som fortfarande tycker det är härligt med tomten.

Hundarna har skött sig jättebra hela helgen och även de har fått lite extra god mat eller vad sägs om lite lättstekt lever, mage och hjärta från kycklingar. Detta tillsammans med dom vanliga frysta hamburgarna blev en riktig festmåltid. Att det dessutom blev en och annan köttbulle och prinskorv som slank ner gjorde inte dagarna sämre. De har dock sprungit av sig det dom möjligen gått upp i vikt så att frossa någon gång är säkert inte så farligt.

Ja, då närmar sig 2009 sitt slut och vi får önska alla våra läsare ett gott slut på det gamla året och samtidigt önska alla ett riktigt GOTT NYTT ÅR och hoppas att 2010 blir ett härligt perroår med många härliga träffar.

 

Veckobrev, v 0950

Den här veckan har gått i barnbarnens tecken med dubbla luciaframträ      danden. I fredags morse var vi på Alexanders dagis' lucia  och på lördagskvällen var det storebror Sebastians skola, som framförde sitt luciaspel. De bor på landet och skolan är en s k B-skola där 1-3 utgör en klass och 4-6 en klass. Tyvärr försvinner skolan och skall slås samman med annan skola i kommunens iver att spara pengar. Det är jättesynd, för den sammanhållning som finns mellan eleverna, och även dagisbarnen, finns inte i större skolenheter. Vidare blir det otroligt långa såväl bussresor som dagar för eleverna.

Detta bekymrar inte våra fyrbenta vänner även om de också har en form av skolplikt, nämligen att lära sig vad husse och matte vill att de skall kunna. Här kan man nog inte skylla på hundarna, utan det är nog föraren som ger ut fel signaler eller inte har det tålamod som krävs. I veckan har det varit mycket motionerande på golfbanan med bollhämtning och uppletande av boll. Lino är otroligt uppe i varv och det är ofta Kiros som får hjälpa till att visa Lino var bollen ligger. Samarbete far och son emellan kallas det.

 

Veckobrev, v 0949

Det känns som om detta blir det kortaste veckobrevet jag hitills skrivit. Allt har bara lunkat på i gamla tasspår och hundarna har fått sina dagliga långpromenader och lite lydnadsträning. 

En viktig händelse var att vi var i Jönköping och ögonlyste Kiros. Resulatet var utan anmärkning så nu är det bara att hoppas att även de planerade parningarna blir u a.   

 

Veckobrev, v 0948

Med tanke på de senaste veckornas dåliga väder är det skönt att ha hund. Det gör ju att man måste ut på långa vandringar vilket man förmodligen inte gjort lika ofta som man gör nu. När man väl kommer ut så är det ju riktigt skönt för man har ju klätt sig för att stå pall för regn och blåst. Våra hundar har aldrig tvekat att gå ut trots dåligt väder medan däremot vår sons tax, Filippa, mer eller mindre måste dras ut. En annan fördel med att komma ut är ju alla naturupplevelser. I går på vår kvällsvandring dök det plötsligt, men inte alls oväntat, upp en älgko med två kalvar ca femtio meter framför oss. Ingenting hände utan älgarna fortsatte i full fart och hundarna tog ingen större notis av det hela. De här tre älgarna har dykt upp lite då och då den senaste tiden i skogarna runt där vi bor.

En förändring rörande lydnadsträning, förorsakad av det dåliga vädret, är att vi nu tränar flera moment inomhus och det går ju jättebra. Det är roligt att träna hundarna och de lär sig faktiskt väldigt snabbt. För att få det att sitta ordentligt gäller det dock att upprepa momenten om och om igen.

I veckan skall vi ögonlysa Kiros inför ett par planerade parningar under början på nästa år. Vi hoppas att allt är som det ska och att inte den biten skall förändra planeringen.

Som ni kanske har läst på perroklubbens hemsida under "Nyheter" så har jag utsetts av styrelsen att hålla i planeringen av 2010 års Grännadag den 4 september. Vi är en grupp på fem personer, som skall försöka få ihop ett program, som gör att alla får en trevlig dag. Har du själv någon idé på någon aktivitet, som du tycker skall finnas med, så hör av dig.

 

Veckobrev, v 0947

Här mår både två- och fyrbenta jättebra så svininfluensan har ännu inte nått vårt hem. Christina och jag får vänta ytterligare två veckor innnan vi får vaccinera oss. Våra hundar kom före oss och fick i veckan en spruta, dock ej mot svininfluensan utan mot rabies, då vi förlängde deras pass. Nu kan vi under tre års tid åka till de flesta länder i Europa och ha hundarna med oss

Vi börjar tro att det är lite nomadblod i oss för i veckan har vi varit några dagar i Södermanland och hälsat på min gamla mamma samt svåger och svägerska. Hundarna sköter sig exemplariskt på dessa resor, förmodligen har de härdats efter alla mil i bil. Dock märker man att de blir oerhört glada när vi åter är hemma.

Vi fortsätter med lydnadsträningen och jag tycker både Kiros och Lino gör framsteg. Det handlar ännu bara om kontaktövningar, sitt och ligg samt att gå fot. Vi skall också börja med att få dom att greppa olika saker så att apportbocken i slutändan inte skall vålla några problem. Ute på golfbanan är det inga problem att få dom att greppa saker. Kiros greppar sin gummiring när vi börjar gå och sedan släpper han den inte förrän han hoppar in i bilen för hemfärd. Lino däremot vill att man kastar ringen och sedan springer han och hämtar den. Detta pågår säkert trettio gånger på en runda så när vi har gått en halvmil så har han sprungit det dubbla. Kiros springer bara med Lino när man kastar Linos ring i promenadens riktning men aldrig bakåt. Smart eller slö hund, bedöm själva!

 

Veckobrev, 0946

Återigen en hel vecka i hemmets lugna vrå. Veckan har dock inte varit speciellt lugn utan det har varit städning av bastun, som dock de senaste åren mest har tjänat som förråd och kommer säkert att så förbli ytterligare en tid. Annars vore det härligt att kunna använda den för avsett ändamål, för visst är det härligt att värma upp bastun med ved och sedan sitta och "päsa" med en kall öl. Att därefter ta ett dopp i sjön är ju en höjdare.

Jag har äntligen börjat att lydnadsträna Kiros och Lino. Varje dag försöker jag köra två korta pass och det jag har börjat med är kontakt, sitt, ligg och fot. För Kiros' del är det mest repetition men för Lino är det mycket nytt men det känns som han lär sig momenten relativt snabbt. Det han har störst problem med är ligg men det kommer väl så småningom. Vi skall också börja att köra lite övningar inomhus framförallt med att greppa apportbocken, som lika gärna kan vara en pinne eller något annat lika spännande.

Vi har också tagit golfbanan i besittning för våra förmiddagspromenader men trots sen höst och dåligt väder har det funnits golfare på banan. Det har dock inte varit någon trängsel så hundarna har fått springa fritt och rasta av sig ordentligt. Efter en timmes löpande har de varit ordentligt trötta. De har lärt sig vart vi skall åka när vi säger golfbanan för då börjar de gnälla till skillnad från när husse skall spela golf för då blir det inget gnäll. Det gäller att säga rätt saker.

Veckobrev, v 0945

Det här veckoslutet har vi tillbringat hemma och därför kommer veckobrevet på normal tid, alltså söndag kväll. Vi har avnjutit farsdagsmiddag här hemma med barn och barnbarn på plats. Christina hade lagat till en älggryta och alla tyckte den smakade jättegott. Pierre höll med köttet då han är jägare och har frysen full med viltkött. Pierre och Daniel är båda duktiga vid spisen och brukar normalt fixa  både fars- och morsdagsmiddagarna men den här gången stod Christina vid grytorna.  

I veckan har jag lagt var sitt personspår till hundarna. Spåren var lagda i samma område som för några veckor sedan men med den skillnaden att Kiros spårade där Lino var tidigare. Kiros fick således det område där vi vet att såväl älg som rådjur uppehåller sig. Kiros fick problem på samma del av spåret som Lino och ville spåra vilt istället för personspåret. Efter lite ringande var han dock åter på spåret och slutet fixade han sedant galant. Linos område är inte lika frekventerat av vilt utan de håller sig lite mer österut och spåret vållade inte Lino några problem även om han i början var lite ivrig.

I morgon kommer jag att åka upp till brukshundsklubben för den fria träningen. Nu har jag gett mig den på att verkligen starta upp med lydnadsträningen och på måndagskvällarna kan man få lite goda råd av klubbens instruktörer.

Veckobrev, v 0944

Återigen gör vårt stora resande att veckobrevet blir försenat. Helgen har tillbringats i Smedjebacken men började i fredags med tillfälliga stopp i Linköping och Katrineholm. I Linköping lämnade vi Kiros och Lino hos Hanna på Tassarnas Trim i några timmar för att bli av med en del päls. Killarnas pälsar är så bra så Hanna körde båda så att det blev sparat 19 mm. Det var endast Kiros ben som var lite toviga och där fick saxen komma till heders. Hanna är otroligt duktig på att trimma så att lämna hundarna i hennes vård känns helt underbart.

Nästa stopp blev Katrineholm och det är ju ett ganska vanligt sådant men alltid lika trevligt. God mat och dryck bjuds alltid även om det på fredagskvällen var Christina och jag som fixade det hela. På lördagen var det först lite panelspikande innan vi drog iväg på en gravsmyckningsrunda till olika kyrko-gårdar runt Katrineholm och Flen. Både Christina och jag har våra släkter i dessa trakter så det blev åtskilliga kransar och ljus att lägga ut. Det är otroligt vackert att gå runt och titta på alla gravstenar och sedan när det börjar mörkna se alla ljus, som har tänts.

Så blev det söndag och avfärd till Smedjebacken. Vi hade sällskap med Johan och Gunilla, med Tova och Chika, under sista hälften av resan och vi anlände i lagom tid till mötesplatsen. Efter lite prat så drog vi i samlad trupp upp mot Rävberget, en gammal festplats där det tidigare har funnits hela tre dans-banor. Vädret var lite kyligt men det var något som våra hundar inte brydde sig om. För dom var det ett springande under alla de tre timmar vi var där. Det fanns möjlighet att prova på agility, apportera dummy av andfjädrar, riktig and eller vara med i perroracet. Nanna och Anneli är så duktiga på att ordna dessa träffar och till denna kom det totalt 27 perrosar och en portugis. Det var inte bara hundarna som fick prova på änderna utan Pelle gick runt och bjöd på grillad and och vildsvin. Jättegott!

Perroracet är alltid lika spännande och eftersom fina kransar står på spel så är alla triggade, mest hussar och mattar, att göra sitt bästa. Kiros vann ju förra året men i år blev det Tova som drog det längsta strået. Det fanns också en krans till den långsammaste och det blev Muffin, som inte fann någon större anledning att gå alltför långt ifrån matte. Efter racet hade Johan och Tova, nyligen uppflyttade till elit- klass, en kort demonstration av några olika moment i lydnad. De är så samspelta och en fröjd att titta på.

Till sist ett stort tack till Anneli och Nanna, som fixar dessa träffar och till alla ni som inte varit i Smedje-backen. Åk dit och ha roligt med andra perrosar och deras hussar och mattar.

Bilder från träffen i Smedjebacken kommer snart att läggas ut.

 

Veckobrev, v 0943

Den här veckan kan man i första hand kalla en familjevecka. Vi var ju i förra veckan uppe i Katrine-holm och snickrade och när vi åkte hem därifrån så tog vi med oss min (PO's) gamla mamma så att hon skulle få lite miljöombyte en vecka. Mamma är den enda i vår föräldrageneration som fortfarande lever men har den senaste tiden - vid 86 års ålder - inte varit riktigt pigg. Veckan här gjorde henne gott, för att gå ensam hemma i en tyst lägenhet är väl inte alltid så roligt.

När det gäller Kiros och Lino så har de fått gå var sitt personspår och gissa om de tyckte det var roligt. Jag hade lagt spår, som var ca 600 meter långa och Kiros var den som fick spåra först. Han var lite ivrig i början men efter ett tag kom han in i ett bra tempo och var klockren på spåret hela sträckan. Lino å sin sidan var otroligt ivrig och skakade som ett asplöv innan han fick börja spåra. När han väl fick kommandot så gick det lite snabbt i början men han fann snart ett behagligt tempo. Efter sista vinkeln kom han dock in på ett viltspår, från förmodligen rådjur då vi vet att det är deras normala stråk. Detta hände vid två tillfällen men efter lite utflykter kom han tillbaka till spåret och fann till slut trasan som var slutmålet. Det känns som om Lino är den som är mest motiverad att arbeta och att det hos honom finns en otrolig motor att jobba med olika aktiviteter. Kiros däremot är nog,som jag kanske sagt tidigare,som tjuren Ferdinand i Disney's julkalender. Han vill hellre sitta under korkeken och lukta på blommorna. Tjänar han inget på att göra en aktivitet så är det tveksamt om han gör det.

 

Veckobrev, v 0942

Bättre sent än aldrig är ju ett gammalt välkänt uttryck och jag får väl ta fram det idag då brevet skrivs på första dagen i v 43. Anledningen är att vi åter varit på resande fot, dock inte så långt denna gång utan endast till Katrineholm för att bland annat hjälpa svågern att spika panel. Att bygga är jätteroligt så när det behövs hjälp så ställer jag självfallet upp. Alla mina tre svågrar och våra två söner är duktiga hantverkare och kan fixa väldigt mycket på ett hus och går vi sedan ihop under en helg blir mycket gjort.

Eftersom perroträffen i Smedjebacken blev inställd i helgen ordnade vi en miniträff i Vingåker med Johan och Gunilla Liw. Under närmare två timmar fich Tova och Chika ha roligt med Kiros och Lino i de sörmländska skogarna. som älgtiderna till trots saknade jägare. Det var härliga perrorace där Chika hade en förkärlek till Linos svans. De två yngsta tyckte dessutom om att i full fart springa i de många vattenpussarna som fanns så det var lite andra färger på dom än det som står i stamtavlan. Kiros var klart intresserad av Chika eftersom det snart är dags för löp. Tova å sin sida ville mest att Johan skulle kasta leksak eller pinnar för henne att söka efter. Det är så härligt att se hundarna rusa av sig medan vi själva mest stod i det ljuvliga höstvädret och hade allmänt mysigt.

Veckobrev, v 0940 - 41

Precis hemkomna från Holland kommer detta brev att handla om denna trevliga tripp. Direkt skall sägas att det är en relativt lång färd om ca 110 mil i vardera riktningen. Att det sedan på nerresan var otroligt mycket vägarbeten mellan Hamburg och Bremen gjorde ju att tidsmässigt blev det ytterligare ca två timmar i bilen. På hemresan bestämde vi oss därför att ta vägen via Hannover och där var det i princip inga vägarbeten. Men vad händer då, jo en jätteolycka med tre döda. Vi var en av bilarna i en kö på ca två mil och totalt stod vi i kön i två och en halv timmar. Hundarna har under hela resan skött sig jättebra men har givetvis uppskattat rasterna.

På lördagen träffade vi Nannie och Emmie samt Bones. Bones och Kiros fortsatte där de slutade i Travemünde. De kände verkligen igen varandra och hade så roligt och även Lino fick vara med och leka. En väninna till Nannie, Linda, kom med sina två perrosar Castos och Tommy och även de deltog i lekarna. Vi bodde i små trevliga stugor i ett stort fritidsområde med en insjö eller del av en kanal precis i närheten. Lite vattenövningar försökte vi oss på även denna dag men vinden var så kraftig så vi avbröt tidigare än beräknat.

På söndagen kom alla Kiros' och Bones' valpar, som nu är knappt fyra månader, för att prova på vattenövningar i lite mera bestämda former. Linda var den som höll i det hela och valparna fick prova på att hoppa upp på en båt, åka ut med båten och därifrån hoppa i vattnet och in till husse eller matte på land. De lärde sig också att "dyka" ner i en badbalja och där hämta upp en leksak. Alla valparna var jätteduktiga och även om någon tvekade lite på någon uppgift så löste det hela sig till slut. Vi hade en underbar dag med strålande solsken och dagen avslutades med mat och vin på områdets restaurang. Alla hundarna var då jättetrötta så de låg och sov vid våra fötter. Bones' mamma D'Ardenne till-sammans med uppfödaren Christel var med under dagen och tyckte mycket om såväl Kiros som Lino och alla de härliga valparna.  

Bilder från resan kommer att läggas ut under "Bilder".

Veckobrev, v 0939

Återigen en vecka i glädjens tecken. I måndags var Wilma, Molle och Nessie från Wilda - Kiros-kullen på höftledsröntgen och i slutet på veckan kom avläsningsresultaten från SKK. De kunde inte ha varit bättre för alla tre fick HD A och ED ua. Kompletterat med resultatet för vår egen Lino med HD B och ED ua så har hela kullen fått strålande utlåtanden. Jättehärligt eftersom det är resultaten från Kiros första kull som nu har kommit.

I veckan har jag börjat lydnadsträna Lino och det känns som att det kommer att gå lättare med honom än med Kiros. Det kanske är en missuppfattning men det verkar som det är mera motor i Lino och att han vill göra husse till lags. Att det dessutom vankas godis när man gör något bra påverkar säkert också.

Nästa veckas brev blir några dagar försenat p g a att vi i veckan åker till Holland för att titta på valparna i Kiros andra kull. Det kommer att bli mycket fotograferande så många nya bilder kommer att läggas ut på hemsidan.

Veckobrev, v 0938

I helgen har vi varit uppe i Södermanland igen och då fick vi tillfälle att besöka Gunilla och Johan i Vingåker. Under en trevlig skogspromenad fick Kiros och Lino springa runt med Tova och Chika. Vissa delar av stråket var mera ämnat för gyttjebrottning vilket i synnerhet Chika och Lino försökte anamma. Det var således två mer svarta än ljusa hundar vi kom hem med. Tova och Kiros är ju lite äldre och skötte sig därefter och behövde inte spolas av som de "små". Tack Gunilla och Johan för en trevlig promenad och pratstund.

Lördagen var en riktig arbetsdag då vi hjälpte svåger och svägerska att lägga tegelpannor. Tvåtusen pannor, om totalt ca åtta ton, plockades upp och lades ut på lite drygt fem timmar. Alla hade därför känning av lite träningsvärk när man vaknade  på söndagsmorgonen.

Veckobrev, v 0937

En glädjevecka eftersom Lino har fått positiva röntgenresultat. Vi var hos veterinären i måndags och fick besked på fredagen att han har HD B och ED ua (0). Jättehärligt, så på kvällen firade vi med en god grillad lammfilé och till detta drack vi det av Susanne skänkta vinet, som vi vann på programbladet i Gränna. Båda delarna smakade kanon. Nu får vi bara hoppas att kullsyskonen om ett par veckor visar lika bra eller bättre resultat.

Lydnadsträningen har jag ännu inte börjat med men den skall komma igång med det snaraste. Det har dock blivit långa promenader och dessutom har vi varit jätteduktiga med en massa hemarbete. Vi har tagit igen vad vi har kommit efter i trädgården och inomhus. Bland annat har trasmattor handtvättats med såpa i sjön och de luktar nu så underbart gott. Vi har vidare gjort plommonmarmelad, äpplemos, lagt in gurkor och fryst in lingon så vi tycker själva att det har hänt en del. Problemet är att tiden räcker inte till och vi undrar då och då hur man hann med allt när vi arbetade båda två.

Till sist en lite stilla undran. Sågas och skruvas det på några hinderbanor i vårt avlånga land?

 Extra veckobrev, v 0937

Eftersom det fanns önskemål om att få lite dimensioner på virket till hinderbanan så har jag ritat upp den och försökt skriva ner lite mått och sådant som behövs. Banan är byggd i fem sektioner, vardera 150 cm, med trappor på båda gavlarna. Det är två nivåer, jag bestämde mig för 40 respektive 130 cm och en bredd på ca 60 cm.

Virkesdimensionen är till övervägande del 45 * 70 mm. Undantaget är trapporna på gavlarna där sidostyckena är 45 * 95 mm och trappstegen är 28 * 72 (kluven 28 * 145 ) mm. Stegen på den vågräta stegen är gjord med samma dimension och steglängden är ca 25 cm. Plankan är 45 *170 mm. Allt virke är tryckimpregnerat. Nätet är ett vanligt hönsgaller. Utöver detta går det åt vinkeljärn och trallskruv i lite olika dimensioner.

Hoppas att dessa rader har underlättat lite i dina funderingar och lycka till med bygget.

 

Veckobrev, v 0936

I stort sett hela veckan har vi tagit hand om våra barnbarn p g a sjukdom hos föräldrarna. Det har varit skjutsande till och från skola och dagis samt lite lek, golfträning, äta kvällsmat samt nattning. Utöver barnen har vi också haft Pierres tax halva veckan så nog har det varit full sysselsättning. I dessa lägen uppskattar våra barn att vi är pensionärer, som kan rycka in och sköta marktjänsten.

Min tanke efter att ha tittat på lydnadstävlingen i Gränna var att jag så snabbt som möjligt skulle dra igång träningen med Kiros och Lino för att kunna ställa upp i nästa års KM. Eftersom annat kom i mellan får jag sikta in mig på att börja nästa vecka istället.

I morgon skall vi ta Lino till veterinären för att röntga höfter och armbågar så det känns ju lite pirrigt även om det ser bra ut på både mamma Wildas och pappa Kiros sidor. Övriga i kullen skall sedan  röntgas i v 39 så då vet vi hur helheten är. 

Veckobrev, v 0935

Söndagkväll och åter hemma efter två härliga dagar i Gränna. Vi har nämligen haft vår årliga rasträff och som vanligt hade många hörsammat inbjudan. Uppskattningsvis var vi närmare hundra hundar och kanske gick det 1,5 tvåbent på varje fyrbent så det var full fart på Grännastrandens camping. På lördagen var det mingeldag med prövapåsaker som agility, hinderbana, snabbaste perro. Vidare fanns det möjlighet att avlägga sim- och räddningsprovet och det var många hundar som med bravur klarade detta.

Under lördagen hölls också det första klubbmästerskapet i lydnad med stort deltagarantal och bland alla duktiga hundar stod till sist Jenny Åström med Frasse som segrare. Stort GRATTIS.

På söndagen var det utställningsdax och totalt var 77 hundar anmälda och alla skötte sig bra och blev väl bedömda av Karl-Erik Johansson.

Bilder kommer!

Veckobrev, v 0934

En vecka som inneburit att vi har fått vara med på ett tredagarsbröllop uppe i Södermanland. Ett kusinbarn till Christina gifte sig i Sköldinge kyrka mellan Katrineholm och Flen. Festen började i fredags kväll med barbeque, bröllop och fest på lördagen samt brunch idag. Bruden är svenskamerikan och bor i London tillsammans med brudgummen, bördig från Australien. Totalt var det ca hundra gäster och de kom från femton länder och alla världsdelar fanns representerade. Engelskan, med olika brytningar och dialekter, var förstås språket som användes. En fest, inklusive ett vackert brudpar, utöver det vanliga som man sällan får uppleva.

Kiros och Lino hade under dessa dagar också väldigt trevligt. De var nämligen på dagis hos Gunilla och Johan Liw. Där lekte de runt så det stod härliga till utan något bråk. Lino och Chika fann varandra och lekte mer eller mindre oavbrutet medan åldringarna Kiros och Tova mera övervakade det hela. Tack en än gång för att ni ställde upp och passade våra hundar.

Veckobrev, v 0933

Dags att skriva det ordinarie veckobrevet. Jag har nu testat hinderbanan med våra hundar och för Linos del fungerar det riktigt bra. Han har provat alla momenten även om det ännu inte har skett i ett samman-hang. Men vi skyndar långsamt så att han inte blir rädd och allt har gjorts på den låga nivån. För Kiros del så har det väl inte gått lika bra. Vi tror att han helt enkelt är lite för lat och bekväm för att göra så tokiga saker som att springa runt på en hinderbana.

I övrigt rullar det på i full fart. Nästa helg är vi bjudna på ett tredagars bröllop så det blir väl att vila upp sig veckan därpå så att man är i form till Grännadagarna om fjorton dagar. Vi har vidare fått en inbjudan att komma ner till Holland och träffa Bones och alla fem valparna i samband med en "Water-workday". Valparna får denna dag prova på att närmare bekanta sig med vatten i olika former. Vi funderar på att tillbringa en vecka därnere så att Kiros får träffa Bones och sina valpar.

Extra veckobrev, v 0933

Äntligen har jag lyckats få färdig så att jag kan visa en bild på min hinderbana. Banan är inte fullskalig utan varje sektion är bara hälften mot vad man använder sig av i Spanien men våran tomt är för liten för fullängdsmodellen. Den är gjord i två olika höjder, 40 respektive 130 cm. Eftersom den är lätt att plocka upp och ner så kommer den att finnas på plats i Gränna.

Veckobrev, v 0932

Oj, är det redan söndag. Har man roligt så går tiden snabbt. Veckan har inneburit fortsatt arbete med hinderbanan och nu kan jag se slutet med detta snickarjobb. Tyvärr hann den inte bli färdig innan vi åkte bort på annan perroaktivitet. Någon dags arbete och hinderbanan bör vara färdig. Jag lägger in en bild under "Veckobrev" så snart den är uppmonterad.

Den andra perroaktiviteten, som vi varit på, var en valpträff som Anneli och Nanna, med god hjälp av Helena (matte till Tjabo och Elsa) ordnat i Ludvikatrakten. Totalt 22 perrosar i olika färger och åldrar hade hörsammat inbjudan. Det blev en underbar eftermiddag med härliga bad för både fyr- och tvåbenta, perrorus, agilitymöjligheter och allmänt mingel. På kvällen åt vi en god middag i trevligt sällskap med hela La Sirenita-gänget. Tack Anneli, Nanna, Peter och Niklas för en som vanligt trevlig kväll tillsammans.

Vi håller på att se över hemsidan, så bilder från valpträffen och andra aktiviteter får tyvärr vänta ytterligare någon eller några veckor. Vi vet att det finns många bilder som kommer att läggas in så ge er till tåls en tid.

Veckobrev, v 0931

En vecka, som inneburit arbete med hundarnas hinderbana, en hel del golf samt lite trevligt umgänge i glada vänners lag.

När det gäller hinderbanan så har jag kommit en god bit på väg och den kommer förmodligen att stå klar i början på nästa vecka. Banan kommer att bli en minivariant av den bana, som användes på tävlingarna i Spanien både vad gäller längd och höjd. Den kommer att bli lätt att montera upp och ner så därför kommer alla, som kommer till Gränna få möjligheten att prova på eftersom jag transporterar upp den dit. I nästa veckas brev finns den förhoppningsvis uppmonterad på vår tomt och jag kan visa en bild på konstruktionen.

När det gäller golf har det mest handlat om att följa sonen Pierres spel i något som heter Hickory Grail samt Svenska mästerskapen i hickorygolf. För den som inte är insatt i golfens mysterium handlar det om spel med gamla klubbor med träskaft (hickory). Hickory Grail är en match mellan Europa och USA där klubbor och klädsel går tillbaka etthundra år. Europalaget vann årets upplaga och Pierre är troligtvis den enda spelaren i världen som har varit med att vinna såväl Ryder Cup och Hickory Grail. Ryder Cup är också en lagtävling mellan Europa och USA men med "vanliga" klubbor och bland medlem-marna i USA har under de senaste tävlingarna en viss Tiger Woods varit med. Pierre var med i Europas segrande lag år 2002.

Det blev inte så mycket skrivet om våra hundar men de mår bra och Lino verkar ha kommit över de "tonårsproblem" han visat under de senaste månaderna. Nu är han en otroligt kelsjuk liten unghund med mycket "go" i sig. Kiros och Lino leker nu på ett   naturligt sätt och har en otrolig glädje av varann.

 

 

Veckobrev, v 0930

Åter till ordningen, för denna vecka skrivs brevet på rätt dag, nämligen på söndagen. Vi har åter varit i Vingåkerstrakten för att hjälpa Christinas bror och svägerska med att spika tak. Äntligen har vi fått upp råspont, papp och läkt så att nu kan det regna bäst det vill. Visserligen återstår det att få upp takpannor men den dagen den sorgen.

Vi har åter träffat Johan och Gunilla  samt Tova för att Kiros och Lino skall vara riktigt bekanta när våra hundar skall vara hos dom under ett par dagar när vi är bjudna på ett tredagars brölopp i Katrineholm med gäster från alla fem världsdelarna. Det skall verkligen bli några härliga dagar med många nya människor att mingla med och lära känna.

Vi har tränat viltspår med både Kiros och Lino i veckan. Båda var lite ringrostiga men efter lite strul för båda i första vinkeln gick det på slutet helt OK. Tanken var att vi skulle köra lite viltspårsprov under den nämaste tiden men vi har bestämt oss för att låta det bero till våren mest med tanke på att Lino behöver mogna och bli lite mer vuxen.  

 

Veckobrev, v 0929

Något veckobrev blev inte skrivet för v 0928 och förra veckans brev skrivs först idag på måndag kväll. Jag skäms att det har blivit så här men tiden har inte räckt till då vi har varit tillbaka i våra hemtrakter i Södermanland. Där har det inte funnits tid att tänka på veckobrev utan där har det varit hårt kropps-arbete från morgon till kväll. Vi har nämligen hjälpt Christinas yngsta bror och hans sambo med att först riva det gamla taket på deras hus och därefter lägga upp nya takstolar. Alla snickarkunniga vet ju att det sedan skall spikas råspont och papptäckas innan det är tätt. När taket är närmare 200 kvm så förstår ni att det inte precis var ett latmansgöra.

Kiros och Lino har under veckan skött sig jättebra. De har varit lösa på gården när tillfälle givits men eftersom det kastades ner virke vid rivningen så accepterade de att vissa stunder vara inomhus. Lino har under ett antal veckor varit mycket jobbig, vilket förmodligen berott på att han är inne i den andra könsmognaden. Han har försökt sätta sig på både Kiros och oss utan att lyckas men den sista veckan har det lugnat ner sig och han har funnit sin plats i flocken. Till viss del beror det säkert på att Kiros har tuffat till sig mot sonen.

Vi hann också med ett besök hos Johan och Gunilla i Vingåker. Efter en gemensam skogspromenad bekantade sig Kiros och Lino med Tova. De har ju träffats tidigare och det var inga problem den här gången heller och när vi kom tillbaka till det Liwska hemmet lekte de bra på gården. Bilder finns på Johans och Gunillas hemsida.

Tyvärr har det inte blivit några bilder inlagda på sista tiden men hav tålamod för det kommer men vi håller på att se över hur vi skall visa dessa. En viss förändring i förhållande till tidigare kommer förmodligen att ske.

 

Veckobrev, v 0927

Åter hemma efter en härlig semestervecka på Gotland. Vädret har varit minst sagt omväxlande med strålande sol, åska, regn och hagel. Men till övervägande del var vädret godkänt och Kiros och Lino tyckte nog bättre om det lite sämre vädret för värmen i början av veckan tog hårt på dom.

På onsdagen spelade jag och Tomas (svågern) golf på Visby Golfklubbs bana på Kronholmen söder om staden. En bana som nyligen öppnat efter ombyggnad. Medlemmar och gäster pratar mycket lyriskt om banan och många anser redan att den bör rankas bland Sveriges absolut bästa banor. Eftersom det är vår son, Pierre, som designat ombyggnaden är jag part i målet men jag måste ändå säga att det är en av de bästa banor jag spelat genom åren. Att jag sedan spelade otroligt bra golf gör ju inte saken sämre.

På lördagen var det den nationella utställningen och både Kiros och Lino ställdes. Kiros gör ju aldrig bort sig i ringen och han skötte sig exemplariskt även denna gång. Han fick ett Ck och blev BIM. En finsk tik, Zorrazo Pepita, blev BIR. För Linos del fortsätter följetongen med att han får mycket fin kritik men att han är reserverad i ringen och behöver mer självförtroende.

På söndagen var det så dags för den internationella tävlingen och åter ställde vi båda våra hundar. För Kiros' del var det avslutning på utställandet då vi inte siktar på att visa honom utomlands och försöka skaffa andra championat. Idag fick han konkurrens av Leon och av dessa två champions blev Kiros etta men ingen fick något Ck. För Linos del går det åt rätt håll för idag fick domaren titta och känna ordentligt på honom utan att han backade. Han fick även nu mycket bra kritik och fick en etta. Totalt en relativt lyckad utställning även om det är lite tråkigt att det inte var fler deltagande hundar.

Domarkritiken från de båda dagarna hittar du under resultat.

Jag måste avsluta med att tacka Kiros med en Bamsekram för att du alltid ställt upp så otroligt bra         trots att utställningar inte har varit din grej. Nu kan du i fortsättningen sitta under korkeken och lukta på blommorna eller gå och strosa i dina egna tankar.  

 

Veckobrev, v 0926

Trots att jag förra veckan skrev att det inte skulle komma något brev v 26 blir det ett kort sådant. Det är tidigt söndag morgon och hundarna har fått en timmes promenad. Om en dryg timme drar vi mot Oskarshamn för att ta färjan till Gotland och en veckas semester.

Resultaten från kommande helgs hundutställning kommer i nästa veckobrev.

 

Veckobrev, v 0925

Tänk vad tiden går snabbt när man har roligt och det verkar vi ha, för midsommar har nu passerat och vi är på väg mot höst. Nej, så illa är det inte för vi har hela sommaren framför oss men vi kan ju inte skryta med att vi hitills haft någon sommarvärme.

Som jag meddelat i det extra veckobrevet har Kiros för andra gången blivit pappa, denna gång till en "europakull" eftersom mamman Bones är en trevlig holländsk tik. När vi ser bilderna på valparna på Bones' hemsida www.spaansewaterhonden.eu tror man att man tittar på fotona på Kiros och Wildas kull, www.la-sirenitas.se (L-kullen). De är verkligen "look a like" och det skall bli spännande att se om utvecklingen mellan de båda kullarna blir lika.

Nästa vecka blir det inget veckobrev då vi tar en veckas semester på Gotland. Vi kommer att koppla av med strandpromenader med hundarna, jag och svågern Thomas skall spela golf på Visby Golfklubbs ombyggda bana. Det är vår son Pierre som designat den nya layouten och många anser redan att den kommer att hamna topp fem bland Sveriges golfbanor i kommande omröstningar. Slutligen skall vi ställa ut både Kiros och Lino på såväl den nationella som den internationella utställningen första helgen i juli.

Jag skall försöka skriva nästa veckobrev när vi kommer hem den femte juli och redovisa vad vi haft för oss på Gotland samt lite utställningsresultat. 

 

Extra veckobrev, v 0924

Vilken härlig midsommar vi kan fira. Idag på midsommarafton ringer Nannie från Holland och talar om att Bones och Kiros har blivit föräldrar till en kull på fem valpar, tre tikar och två hanar. Färgmässigt är de åt Kiroshållet, således vita och bruna. Bones är ju svart och vit med en hel del prickar, Hur valpar-nas färger blir kan man tydligen inte förutspå. Vi trodde starkt på att de skulle bli svarta och vita. Allt har dock gått bra och såväl Bones som valparna mår bra.

Bilder kommer under midsommaraftonskvällen att läggas ut på www.spaansewaterhonden.eu

 

Veckobrev, v 0924

En vecka med en hel del bilåkande. I måndags bilade vi upp till Katrineholm efter ett kort stopp hos Hanna i Linköping för lite översyn av grabbarnas klor, tassar och öron. Hanna är en supertjej, som alltid ställer upp för våra perrosar. I Katrineholm blev vi varmt välkomnade av Tomas och Carina, Christinas bror och svägerska, och det blir vi alltid men den här gången hade vi lovat att hjälpa till med att måla och byta panel på deras hus, så därför var vi extra välkomna. En golfrunda på Vingåkers golfklubb hann vi också med. Då jag tidigare inte spelat de nya nio hålen var det en trevlig upplevelse. En i mängden av små landsortsbanor, som är jättetrevlig och går snabbt att spela då trängseln inte är alltför stor. Kan rekommenderas och hundar är också tillåtna att ha med sig på banan.

I lördags blev det tidig bilfärd mot Avesta och den nationella utställningen, där totalt tolv perrosar kom till start. Vi ställde bara Lino och han fick tävla mot brorsan Molle i juniorklassen. Båda fick dock tvåor, Molle p g a att han var lite för liten och Lino för att han skyggade när domaren skulle  bedöma honom. Domarens kritik var ändå att det överlag var mycket positiva omdömen och det fanns stor potential i honom. Kritiken kan du läsa om under "Resultat". Ett JÄTTEGRATTIS måste vi ge till Nanna och Sheela, som blev BIR och med sitt tredje Cert blec SUCH. 

 

Veckobrev, v 0923

En kylig vecka där ändå veckoslutet blev riktigt hyggligt. Veckan har innehållit den årliga perroträffen i Värnamo, spårkurs för Lino och den holländska valpen.

Om vi börjar med Bones och Kiros kärleksäventyr i Travemünde i april så börjar det närma sig valpar. Nedkomst är beräknad till 22 juni och tanken var ju att vi skulle ta hem en hanvalp och ha denne på foder. Emellertid har det visat sig svårt att hitta en fodervärd. Eftersom dessutom Tyroidea i Holland inte är något som man testar hundarna för, medan det i Sverige anses viktigt, så hade det varit ett vågspel. Ägarna till Bones menar att det är viktigare att mentaliteten och höfterna är bra framför Tyroidea-problemet. Hur som helst så tog vi häromdagen beslutet att inte ta hem en valp.

I går på nationaldagen var det dax för den årliga träffen hos familjen Konijnendijk i Värnamo. Det var något färre hundar med sina mattar och hussar än normalt . Vi får väl skylla på att många trodde på dåligt väder eller också laddade folk för fotbollslandskampen mot Danmark senare på kvällen.

Idag har Lino och jag varit på avslutning på viltspårkursen och Elisabeth hade lagt ett spår, som legat i sju timmar. Svårighetsgraden låg någonstans mellan anlagsprovet och det öppna spåret. Lino löste det hela riktigt bra och fick beröm av Elisabet. Däremot fick jag en tillrättavisning eftersom jag vid första vinkeln inte litade på Lino utan bromsade honom och ville styra. Nyttig läxa för mig som förare. Övriga vinklar var klockrena och Elisabet tycker Lino nu skall köra på så kommer det att gå galant.

 

Veckobrev, v 0922

Idag känns det som en vecka där det inte finns mycket att rapportera men när man väl har tangenterna framför sig dyker det upp både det ena och det andra. Veckan har bl a inneburit tre besök på golf-banan, vilket är väldigt mycket för min del. Det egna spelet inskränker sig dock till en runda. Det har dessutom varit knatteträning för mina barnbarn, Sebastian och Alexander, och sist men inte mnst frågade Pierre om jag inte ville gå caddie under en runda på klubbmästerskapet. Det var lite roligt för det är ca tjugo år sedan allt började med Pierres professionella golfspel och jag har under denna tid vid några tillfällen gått caddie såväl i Sverige som utomlands.

Perrolivet har mest innefattat lite lydnads- och ringträning inför kommande utställningar. Tyvärr ringde kursledaren återbud på Linos veckoträning i viltspår. Vi är dock några i kursen som kommer att fort-sätta träna under sommaren för att om möjligt nå championatet.

När det gäller Kiros' fästmö Bones i Holland så mår hon bara bra och det är inte mer än tre veckor till valpning. Som vi tidigare nämt är tanken att vi skall ta hem en hanvalp och därför söker vi en foder-värd. Är du intresserad av att vara fodervärd åt en valp efter Bones och vår Kiros så hör av dig. Gå in på förstasidan på vår hemsida så hittar du våra olika kontaktnummer.   

 

Veckobrev, v 0921

På veckans första dag får vi ett meddelande, som gör att brevet måste uppdateras. Kiros skall nämligen bli pappa till sin andra kull. Nannie, Bones matte i Holland, ringde på lunchen och talade om att de varit på ultraljud hos veteninären. De kunde konstatera att Bones är dräktig och att det finns fyra kanske fem små valpar i magen. Så om allt går som planerat kommer det puppisar omkring midsommar. Vi har ännu inte länkat till Bones' hemsida men den är www.spaansewaterhonden.eu

Vilken underbar vecka våra härliga hundar har gett oss. I måndags fick vi ju beskedet att Kiros' holländska fästmö Bones skall ha valpar. När sedan vårt lilla busfrö Lino i fredags var med och tävlade i perroklubbens mästerskap i viltspår och där klarade anlagsprovet är givetvis husse och matte över-lyckliga. Lino lyckades trots att han bara är nyss fyllda ett år klara spåret utan problem. Domarens kritik var: "Spårar bra, har två mindre tappter, som han löser. Mycket bra tempo." Han genomförde provet på 14 minuter och fick 37 poäng. Totalt deltog 12 perrosar och vi hade en trevlig dag i östgöta-skogarna även om vädret inte var det allra bästa. Ett stort grattis till Mikael och Manne, vilka blev årets klubbmästare.

 

Veckobrev, v 0920

I morgon måndag vet vi om Kiros' fästmö Bones i Holland är dräktig. Hon skall nämligen på ultraljud och förhoppningsvis är det ett antal puppisar i magen. Bones har enligt de rapporter vi fått varit trött och keligare än normalt, så tecknen på en dräktighet känns lovande. Men som sagt i morgon kan vi meddela ett närmare besked.

Lino var i torsdag på viltspårskursen och gick ett fullängdsspår och klarade det med glans och med fina lovord från kursledaren. Spåret slutade i ett större hallonbuskage och här fick Lino lite problem. Det verkade som han inte tyckte om de stickiga hallonbuskarna utan försökte hitta en enklare utväg än att följa spåret. Till slut insåg han att det enda raka var att följa spåret och snart var klöven hittad och markerad. Vinklarna tog han utan minsta problem och kursledaren var mycket nöjd med hur han löste detta. Det enda negativa var att han fortfarande är lite ivrig i starten och att jag därför måste bromsa honom en del. Vi skall köra ytterligare ett test innan viltspårmästerskapet i Rejmyre och då får vi se hur vi klarar spåret i skarpt läge.

 

Veckobrev, v 0919

Vad ovanligt med en vecka som har varit riktigt normal. Inga utlandsresor och inga perrobesök har gjort att man kunnat ägna sig åt trädgårdsarbete, lite "gubbagolf" och härliga perropromenader med våra två härliga grabbar Kiros och Lino.

Lino har vi anmält till klubbmästerskapet i viltspår i Rejmyre så vi får hoppas att han får plats trots en sen anmälan. Det är en rolig grej och en bra träning för vår lilla ettåring, som imorgon skall pröva på ett blodspår som husse kommer att lägga. Givetvis kommer även Kiros att få ett spår. Lino kommer dessutom att på torsdag gå ytterligare ett spår om ca 600 meter, som vår kursledare har lagt.

Kiros fick i veckan ett mail från sin fästmö Bones i Holland. Hon känner sig trött och hennes matte tror att det beror på vad kärleksparet hade för sig vid träffen i Travemünde för tre veckor sedan. Om en dryg vecka vet vi efter ultraljud om parningen har resulterat i några nya europavalpar.

 

Veckobrev, v 0918

 

                         

Åter till ordningen även om dagarna under denna vecka knappast har varit normala med helgdagar både hit och dit. För vår del har veckan varit väldigt perrointensiv med viltspårskurs, perrobesök med övernattnng samt födelsedag.

För att ta det i ordning så har Lino i helgen haft två kurstillfällen i viltspår. Båda dagarna har han skött uppgiften till kursledarens belåtenhet. Han har dock varit måttligt intresserad av att ta klöven men han har ändock markerat den. Spåren har varit ca 400-500 meter långa med två vinklar och han har inte haft några större problem utan hittat spåret efter lite ringande. Jätteskojigt att se hur Lino arbetar.

I fredags eftermiddag fick vi besök av Helene och Jenny med hundarna Mezzi, Frasse och Walle från Halmstad. De skulle tävla i agility i Tranås under lördag och söndag och övernattade hos oss under två nätter. De fyrbenta skötte sig jättebra och efter lite promenader blev det rejäla perrobad vid stranden vid vårt hus. Hade vi inte satt stopp för badandet hade de säkert varit i ännu. För oss tvåbenta blev det god mat och dryck och givetvis mycket perrosnack under kvällen.

I dag söndag är det Linos första födelsedag. Det har väl inte blivit någon större baluns för både Lino och Kiros verkar vilja ta det lilla lugna idag efter två dagars perrolek med gästerna. Stort grattis till övriga kullen från brorsan Lino och pappa Kiros.

Lite nya foton finns under "Lino 7-12", "Kiros 2-3", samt "Kompisar" under huvudrubriken "Bilder". 

 

Veckobrev, v 0917

Förra veckan blev det inget brev och den här veckan är lite speciell och därför skrivs brevet redan på torsdagen. Skälet till att det är lite annorlunda är vår resa till Tyskland. Det var nu inte bara en liten semesterresa för Christina och mig utan även för Kiros var det speciellt. Han var nämligen på kärleks-resa för att träffa den holländska tiken Bones (Belezza de Mansió Verd). En helt förtjusande tvååring, som exteriört ser mycket bra ut, är mentalt otroligt lugn och lagom perroreserverad. Hon har tagit två cert i utställningsringen.

Eftersom Bones' rabiesskydd inte var tillräckligt för att komma in i Sverige bestämde vi i samråd med Bones' ägare, Nannie och Emmie (mor och dotter), att träffas i Travemünde. Fem dagar tillbringade vi en nybyggd stuga bara hundra meter från havet och vädret var soligt hela tiden utan ett moln på himlen. Långa promenader med hundarna, en tur in till staden och en öl vid strandpromenaden känns ju aldrig   fel. 

Men skälet till resan var ju inte att vi tvåbenta skulle ha det bra utan att Bones och Kiros skulle bli kära. Så blev det och de hade en härlig tid tillsammans med både lek och allvar och visst blev det parning. Nu återstår att se om det blir några holländsk-svenska valpar. Om fyra veckor får vi svaret. Tanken är att vi kommer att ta hem en valp.

Även Lino har varit på utflykt under vår bortavaro. Han har nämligen varit hos Susanne (Aberlours kennel) i Helsingborg och busat med Bella och Blossom. En nyttig tid för vårt lilla busfrö. Tack än en gång Susanne för att du ställde upp för oss och Lino.

Bilder på Bones finns på "Kiros 2-3" under "Bilder".

Vi måste också passa på att graulera Kiros och alla hans syskon på treårsdagen, som infaller på lördag.

Veckobrev, v 0915

Nyss hemkommen från "Lilla Stockholm" var det dags att skriva ner veckans brev. Resultaten från huvudstaden är kanske inte så mycket att skriva om men vi är väl inte allt för nedslagna.

Kiros är ju en speciell hund, han har ex vis aldrig fått en tvåa i kvalité och håller alltid en jämn och stadig standard även om det inte blir absolut topp. Idag blev det Ck och en femteplats bland hanhundarna, vilket är helt OK. Framöver kommer vi inte att ställa Kiros speciellt mycket utan nu blir det upp till Lino att försvara familjens färger. Vi måste dock ringträna Lino innan han når lika långt som Kiros. Kritiken idag var väl i mångt och mycket bra men hans temperament och nerver var inte i balans och måste således förbättras. Alltså mera träning och kanske ställa honom i mera utomhustävlingar där störning-arna är mindre. Resultatet idag blev en tvåa i kvalité. Domarens kritik på Kiros och Lino kan du se under "Resultat".

Imorgon skall vi börja en viltspårkurs med Lino och jag vet att han kommer att uppskatta den kursen mer än alla utställningar i världen. Han blir som en ko som kommer ut på grönbete på våren när jag visar honom spårlinan.

Nästa söndag blir det inget veckobrev för då är vi på en liten utflykt till Tyskland. Som pensionär har man ju alla möjligheter att göra vad man själv vill göra och nu känns en kortsemester inte fel.

 

Veckobrev, v 0914

Tänk att en vecka går så fort. Det känns som att det bara är några dagar sedan jag satt här och präntade ihop brevet för vecka 13. Den här veckan har varit en vecka då Kiros och Lino fått komma i andra hand. Vi har nämligen varit i Katrineholm på Christinas mammas begravning och allt runt omkring detta tar ju sin tid. När sedan de tilltänkta hundvakterna, bror och svägerska, var tvungen att åka iväg till huvudstaden för att "vabba" barnbarnet så fick det bli lite improvisationer. Hundarna skötte sig dock jättebra och på lördagen fick de två rejäla långpromernader, som de verkligen uppskattade.

När vi kom hem på söndagseftermiddagen hade isen börjat gå upp någon meter vid strandkanten men lite längre ut är isen fortfarande ca fem centimeter. Vi släpper därför inte hundarna på sjösidan utan de får springa lösa mot vägsidan ytterligare några dagar. Vädret skall ju fortsätta vara bra under veckan som kommer så om några dagar blir det sjösidan som gäller.

Till påsk kommer förmodligen också viltspårskursen att starta för Linos del. Det skall bli jätte-spännande att se hur han kommer att ta sig an uppgiften.

 

Veckobrev, v 0913

Var är våren? I veckan har vi säkert fått minst 15 cm snö och det är ju knappast vad man önskar i slutet av mars. Ett litet bakslag med några centimeter nysnö brukar det alltid bli men i år känns det som om vi får vänta ytterligare en tid innan våren är här. I dag har det dock under eftermiddagen varit åtta grader så vi kan nog hoppas på en vår i år också.

Det här är ju en jättejobbig tid med tanke på all smuts hundarna drar med sig in. Det är att ställa dom i badkaret efter nästan varje promenad. Dessutom är det så himla blött i skogen så det är svårt att lägga spår men det kommer nog att bli lite spårövningar i veckan som kommer, med såväl person- som blod-spår. Med Lino skall vi också försöka med lite sökrutor, vilket inte är mycket lönt med Kiros då han endast markerar och inte kommer tillbaka med saken.

I veckan börjar också ringträningen inför "Lilla Stockholm" där både Kiros och Lino skall ställas. Kiros behöver knappast någon träning då han ganska snabbt vet vad det är frågan om. Lino däremot fordrar en hel del träning innan han vet  hur kan skall stå vid domarbedömningen. Däremot springer han otroligt elegant med ett härligt trippande steg med god längd. 

 

Veckobrev, v 0912

En vecka, som började med ytterligare en Katrineholmsresa för att Christina och hennes bröder skulle ordna allt hos begravningsbyrån inför deras mammas begravning. Efter en natts övernattning var vi åter hemma och man kan säga att äntligen har det blivit lite ordning i vardagen.

Vädret har ju under veckan varit riktigt skönt även om nätterna varit kalla, vilket inneburit att isen på sjön fortfarande är tjock, ca 10-12 centimeter. Än skulle hundarna kunna springa på isen men vi vill inte lära dom att det är en rolig lekplats för snart är isarna förrädiska och då kan olyckan snabbt vara framme. Istället får det bli långa promenader, vilket innebär att våra vita hundar snarare är svarta vid hemkomsten.

Lite träning hemma på tomten har det också blivit med bl a linförighet. Det går bättre och bättre och de verkar tycka det är roligt att hålla på med att aktivera hjärnan. I veckan har vi också anmält Lino till en viltspårkurs i Nässjö. Det skall bli mycket roligt att se om han klarar anlagsprovet i slutet av kursen.

 

Veckobrev, v 0911

Åter till ordningen med att veckobrevet skrivs på "rätt" dag, nämligen söndag. Veckan har varit jobbig eftersom Chrsitinas mamma gick bort i onsdag eftermiddag. Allt gick dock mycket lugnt och hon somnade in stilla och utan smärtor i sin säng. Man läser ofta om den dåliga omvårdnaden dom gamla får på äldreboendeenheter. Jag måste emellertid ge all personal på svärmors avdelning på Strandgården i Katrineholm ett stort fång med rosor för den otroligt goda omsorg hon fått.

Väl hemkommen till Eksjö fick hundarna spelet för dom blev väl lite eftersatta under dagarna i Katrine-holm även om de fick springa av sig ordentligt på både Katrineholms och Vingåkers golfbanor. Hemma i Eksjö har vi kört ett personspår samt uppletande i ruta. Kiros tycker väl att spår är roligt men upp-letande verkar han inte gilla. Han markerar "prylen" men ägnar sig sedan åt annat. Lino däremot tycker att både spår och uppletande är hur skoj som helst. Idag fick han  även beta av Kiros ruta och sökte snabbt av den för att hitta skogspinnen och lämna av den till husse.

Avslutningsvis vill jag bara meddela att vi inte kommer att avla på Kiros under det närmaste året. 

Lite nya bilder finns under "Kiros 2-3" och "Lino 7-12".

 

Veckobrev, v 0910

Brevet denna vecka blir skrivet redan på lördagen eftersom vi p g a familjeskäl måste åka upp till Katrineholm. Det har varit en vecka med mycket telefon av olika orsaker. Jag skall försöka få med en del av detta i nästa veckas brev.

 

Veckobrev, v 0909

Återigen ett veckobrev, som inte blir skrivet förrän på måndagen veckan efter. Men här kommer lite från en vecka, som har varit annorlunda och innehållit kärt återseende, trevlig skogspromenad och jättefina utställningsresultat.

Annorlunda med veckan har varit att vi endast haft Lino hemma eftersom Kiros haft sportlov i Sme'backen. Det var första gången våra hundar var ifrån varann och det var nyttigt för Lino att vara ensam. I början syntes det att han saknade Kiros och verkligen undrade var han fanns men ju längre in i veckan desto bättre gick det. Man fick ju också mera tid för olika aktiviteter såsom spår, ringträning och lite lydnad. Anneli och Peter kan nog framöver räkna med en inackordering lite då och då för någon av våra hundar.

Det kära återseendet kom på fredagen då Anneli och Peter körde ner till Katrineholm med Kiros. De första minuterna när Kiros hoppade ur bilen ägnade han inte en tanke åt oss utan det var endast Lino som gällde. Båda verkade väldigt glada att återse varandra. Matte och husse fick så småningom också några rejäla återföreningspussar.

Vi försöker passa på att besöka Johan och Gunilla med hundarna Tova och Chika när vi är uppe i Sörmland. Så gjorde vi också i lördags och vi tog en 1,5 timme lång skogspromenad och hundarna tyckte det var skoj att rusa runt. Det tog dock ett tag innan Chika och Lino fann varandra men när de väl gjorde det var det en väldans fart på springet.

Söndagen ägnades åt en av Svenska Whippetklubben anordnad utställning i ett ridhus i Katrineholm. Vi hade anmält både Kiros och Lino så att de skulle få lite träning innan "Lilla Stockholm". Totalt var nästan 400 hundar anmälda så det blev en lång och kylig dag i ett dragigt ridhus med sandgolv inne-bärande något smutsiga hundar. Men dagen blev jättelyckad med Kiros BIR och BIG 3 i öppenklass. För Lino blev resultatet än bättre med BIG 1 och BIS R (5) i juniorklass. Båda hundarna fick också mycket bra kritik.

Resultaten från utställningen finns under "Resultat". Bilder från veckans olika aktiviteter kommer att finnas under respektive hund.

 

Veckobrev, v 0908

Alla veckobrev kan snart börja på samma sätt, nämligen med att vi har v arit i Smedjebacken. Anneli ringde på tisdagen och talade om att Zara hade börjat löpa och eftersom Pablo varit på väg att hoppa på så trodde Anneli att det var höglöp på gång. Vi satte oss i bilen och åkte upp på kvällen.  Nanna och Anneli var då på västkusten för att para Sheela. Ingenting hände mellan Zara och Kiros så Christina och jag åkte hem till Eksjö på torsdagen. Kiros blev kvar hos Anneli och Peter för att se om det kunde tända till mellan Zara och Kiros. Ingenting hände även om det fanns en del goda försök och nu på sön-dagskvällen ville Anneli kolla hur första reserven, Tjabo, reagerade på Zara. Så vad händer, jo direkt hemma i trädgården hos Tjabo sker parningen.

Ingenting går således att planera när man har att göra med djur. Det händer när det är läge.

Nu får vi se vad som händer med Meja, som fortfarande inte börjat löpa. Hon har idag varit i Smedje-backen för att träffa lite löptikar. Vi hoppas att det hjälper henne komma igång med löpet och sedan återstår det att se om ljuv musik uppstår mellan Meja och Kiros.  

 

Veckobrev, v 0907

Hemma igen i Eksjö på måndagkvällen efter utflykten till Dalarna har veckan gått i lugnets tecken. Vi har haft våra barnbarn någon natt, jag har skottat snö och pelletskaminen har gått för högtryck då det har varit ända ner till -16 grader någon natt. Nu har vi haft sportlovet här i Småland och då kan gärna vintern vara över.

Veckan har inte heller inneburit annat än långa promenader med hundarna. Mycket snö och kalla dagar gör att det gäller att hålla igång. Spår- och lydnadsövningar får vänta till man åter kan skymta lite bar-mark. Promenader gör ju också att man kan träna hundarna att gå hyfsat i koppel.

I dag söndag har våra grabbar bjudit oss på mycket god älgkalvsstek med tillhörande rotfrukter och ett gott italienskt vin. Som dessert serverades en härlig punschparfait. Denna typ av uppvaktning är den bästa present man kan önska sig. Vad är materiella saker mot att bara få sätta sig och bli uppassad med en utsökt middag. En perfekt avslutning på veckan.

 

Veckobrev, v 0906

Några dagar försenat blir det ändå ett veckobrev för v 06. Vägen till södra Dalarna börjar nu bli välbekant och det är alltid lika trevligt att komma upp till perronästet Smedjebacken. Efter en mellanlandning och övernattning i Katrineholm för besök hos släkten bar det av norrut på lördagen. Vi träffade Peter och Anneli och tog en härlig eftermiddagspromenad med hundarna, som tyckte det var härligt efter många mil i bil. Pablo och Wilda var direkt med på noterna och kände igen Kiros och Lino. På kvällen blev det en härlig trerätters hos Peter och Anneli samt Nanna och Niklas, jättetrevligt.

På söndagsmorgonen hade det kommit två decimeter snö och vi skulle åka till utställningen i Borlänge. Den kortaste vägen var inte plogad så det blev den lite längre men den var åtminstone hyfsat fram-komlig. Ändå såg vi ett par avåkningar.

Väl framme så blev utställningen en rejäl framgång för La Sirenita´s kennel med Flamenco som bästa unghundshane och Wilma som bästa unghundstik. Vidare blev Lino tvåa och Molle femma bland unghundshanarna och Nessie tvåa efter Wilma. När sedan L-kullens mamma Wilda blev BIR och tog sitt tredje Cert och blev Champion var det ju en toppendag. Svenska hundklubben stod som arrangör av utställningen. Domarkritiken på Lino hittar du under "Resultat".

Det bästa sparar vi dock till sist. I uppfödargruppen bland tio konkurrenter blev nämligen L-kullen BIS. Ett jättefint resultat för kennel La Sirenita´s och även för Christina och mig som ägare av Kiros, som verkar kunna leverera valpar av god kvalité. Alla valpköpare verkar också mycket nöjda med sina hundar rent socialt. Domarkritiken på gruppen kan du läsa om under "Kiros" på "Våra hundar".

Kiros, som inte ställdes ut utan var med som sällskap, fick också träffa både Meja och Zara. Båda två verkar vara på gång med sina löp så Kiros får nog fullt upp inom den närmaste månaden.

Bilder från resan och lite nya andra bilder kommer att finnas under "Kiros 2-3", "Lino 7-12", "Lino utställning"samt "Familjebilder".

 

Veckobrev, v 0905

Idag fick vi äntligen se det gula klotet igen. Det har varit en härlig dag som inbjudit till långa promenader med hundarna. På sjön utanför vårt hus har det varit en mängd skridskoåkare som sett ut att njuta av att glida fram på den fina isen.

I veckan har Kiros och Lino återigen varit i farten med blodspår. Båda fick ett ca 150 meter långt med vinkel efter halva. Kiros fick börja och gick fram i lugn och fin takt. Han hade således inga problem och blev lycklig när han fann klöven, som han skulle bära fram och visa matte. Lino däremot är fortfarande lite ivrig och det går lite för fort men han hade inga problem att följa spåret och hitta klöven, som han också vill bära. Nu får det bli några veckors vila från blodspårningen så att de är rejält sugna vid nästa tillfälle.

Nästa veckas brev kommer inte att skrivas förrän i början på v 07. Vi åker till Borlänge för att nästa söndag ställa ut Lino tillsammans med sina kullsyskon samt perrosarna från den fem dagar äldre         E-kullen, samtliga från kennel, La Sirenita´s. Det skall bli jätteroligt att träffa alla hundar igen med sina mattar och hussar. 

 

Veckobrev, v 0904

Förra veckans personspårsövningar följdes denna vecka upp med såväl nya personspår som blodspår. För första gången la jag blodspår som avslutades med rådjursklövar, ett ca 60 meter långt spår till Lino och ett ca 100 meter långt till Kiros. Båda löste uppgiften mycket bra och de tyckte t o m att det var spännande att bära hem klöven.

Idag blev det personspår om ca 400 meter och Kiros löste det utan problem. Lino däremot är fort-farande lite ivrig och missade två pinnar men totalt sett känns det som han på sikt kan bli en bra spår-hund. Så fort jag tar fram spårlinan och selen blir de mycket upphetsade och vet att det är spännande arbete på gång.

Igår hade vi en familj från Eksjö på besök som är i hundköpartankar och hade via andra bekanta hört talas om våra perrosar och också tittat in på vår hemsida. De föll, om inte pladask, så tillräckligt mycket för att det säkert kan bli ytterligare en perro till sta´n. Det är jätteroligt att så många hör av sig och vill veta mera om rasen.

 

Veckobrev, v 0903

Veckorna bara rusar iväg och ännu ingen snö, som ligger kvar. Det är ju synd om framförallt alla barn som vill åka skidor och skridskor och rumla omkring i snön, ha snöbollskrig och annat roligt man kan göra i snön. Även våra hundar verkar älska snön. Både Kiros och Lino kör ner nosen och sätter sedan världens fart framåt genom snön.

Nu när vi inte har snö har det blivit både personspår och uppletande under veckan. Igår, lördag, blev det extra mycket för Lino då jag först hade lagt två raka spår där han skötte sig jättebra. Jag hade också lagt ett ca 400 meter långt spår till Kiros som han löste utan problem. Vid denna spårning tappade jag en handske och jag tog då med mig Lino ut för att söka och gick från samma utgångspunkt som Kiros hade. Lino följde vårat spår till hundra procent och hittade handsken utan svårighet. Gissa om vi hade två väldigt trötta hundar på kvällen.

 

Veckobrev, v 0902

Trots att inte allt ännu fungerar efter datorn har "blåsts" på hela sitt gamla innehåll försöker jag skriva lite i början av vecka 2 på det nya året. Det återstår lite uppdateringar här och där så håll ut, snart kommer datorn att vara i gammalt gott slag och i skick som ny.

Idag kommer jag att skriva om Linos första officiella utställning, My Dog i Göteborg. Resultatet blev mer än vad vi kunnat hoppas på, han blev bäste hanvalp och BIM-valp. Han skötte sig jättebra i ringen och är det någon som behöver lite ringträning så är det jag. Jag fick en inbjudan att gå en handlerkurs hos Veronika, rasklubbens ordförande, så se upp "Virran", snart står jag på gårdsplan för en duvning.

Måndagsutställningen blev i valpklasserna en rejäl framgång för La Sirenita´s och Aberlours kennlar, som hade alla sina hundar topp tre. Aberlours tog BIR-valptiteln med Cocos och hennes syster Chelsea var tvåa samt Linos syster Wilma på tredje plats. Lino tog sedan BIM-valptiteln så kennelägarna Anneli och Susanne var jättenöjda med sina valpköpare. 

Äntligen börjar alla uppdateringar vara på plats och det senaste och sista var programmet för fotoredi-geringar så idag kommer lite bilder från My Dog in på "Utställningar Lino".

I fredags så blev det en resa till Hanna i Linköping för några spatimmar inklusive klippning. Vi tycker att hundarna ser mera vuxna ut efter klippningen. Vidare var Kiros lika knasig denna gång också . Han verkar tro att det är en annan hund vi har fått hem. Idag söndag har dock allt återgått till det normala.

 

Veckobrev, v 0901

God fortsättning på det nya året får jag önska alla som är inne och läser på vår hemsida. Responsen har varit jättebra sedan vi startade sidan för ca nio månader sedan. Vi tycker det är ett trevligt sätt att ge perrovänner och övriga som tittar in en liten inblick i vad vi gör med våra hundar och vilka resultat de presterar i olika sammanhang. 

Idag är det bara lördag, alltså en dag för tidigt för att skriva veckobrev, men anledningen är att vår dator har varit lite knasig den senaste tiden och idag blev skärmen helt plötsligt blå med en kommentar om att ett "Allvarligt systemfel" hade uppstått. Som tur är har jag en kompis som jobbar med datorer och han skall hämta datorn i morgon för att "blåsa" den och därefter nyinstallera alla program igen. Hur man gör och varför har jag inte en aning om men det blir säkert bra.

I övigt så bär det av till Göteborg och My Dog på måndag med Lino för hans första officiella utställ-ning. Det blir ett antal valpar som skall ställas ut så det skall bli roligt att se hur han uppför sig och hur han står sig i konkurrensen. Vi återkommer med information från utställningen i nästa veckobrev. 

 

År 2009

 

Veckobrev, v 0852

Då var det dags att skriva årets sista veckobrev och normalt brukar man ju så här på årets sista dagar göra en sammanfattning på de viktigaste sakerna som hänt. För vår del kan man ur ett perroperspektiv peka på att Lino kom till oss veckan efter midsommar samt att Kiros blev SUCH efter Ölandsut-ställningen. Att ha två hundar i familjen har definitivt gett en ny krydda i tillvaron. På det personliga planet ångrar jag inte att jag gick i pension tre år för tidigt. Har ni möjlighet gör det!

Julen har annars gått i lugnets tecken med god mat med nära och kära. Tomten kom i år också och barnbarnen har inte listat ut vem som varje år kommer efter Kalle Anka. En liten incident inträffade under julafton då vi fick badrummet rökskadat efter oaktsamhet med ett antal värmeljus. Någon större skada var det inte tal om då rummet är helkaklat med gips i taket men juldagen gick åt till att tvätta rent och vi har målning av taket framför oss.

Idag har jag också fått anledning att börja träna blodspår med Kiros och Lino. Båda har tidigare provat på med hyfsat resultat på spårningen men båda är lite tveksamma till att ta klöven. Det skall vi nu börja träna på. Skälet är att vi nu fått rådjurskövar efter Pierres, vår son, lyckade jakt under dagarna två med sina bästa kompisar. Igår lördag sköt de en älgkalv och idag söndag blev bytet två rådjur och ett vild-svin. Nu blir det till att skaffa blod och ut och prova hundarnas spårvilja.

Ha nu en bra avslutning på 2008 och så önskar Christina, PO samt Kiros och Lino all släkt, vänner och perrokompisar ett GOTT NYTT 2009.

 

Veckobrev, v 0851

När jag sitter och skriver detta är det dan före dan före dan före dopparedan. Löser man denna lilla rebus är det således söndag och julen står nästan för dörren. Att då ha allting klart med julstöket känns underbart.

I veckan har vi haft en perroträff i miniformat när Helen och Doen tillsammans med sina hundar Mezzi och Chelsea var på resa till Hultsfred och då passerade Eksjö. Vi träffades på Skedhults golfbana, som har blivit vår naturliga rastplats på förmiddagarna, och Kiros och Lino fick verkligen tillfälle att rasta av sig med sina halländska kompisar. Mezzi och Kiros kände igen varandra från första stund och Chelsea och Lino verkade också vara gamla bekanta. Efter en härlig promenad för oss alla smakade lunchen mycket bra.

Tyvärr blev det inga bilder tagna på golfbanan då kameran blev liggande kvar i bilen. Någon bild på alla fyra togs dock hemma och finns inlagd på "Hundkompisar". Lite andra nya bilder finns också på "Kiros 2-3", "Lino 7-12" samt "Familjebilder".

 

Veckobrev, v 0850

En vecka som vädermässigt innefattat allt från strålande vinterväder med tio centimeter snö och några minusgrader i mitten av veckan till idag söndag några plusgrader och allmänt grått. Hundarna älskar ju snön och busar verkligen om i uppskottade snöhögar. Ett stort problem är dock de stora mängder snö som fastnar i pälsen. Vi har provat en del olika medel, såsom arméns hudsalva, ringblommesalva och babyolja men inget är väl riktigt bra. Är det någon som har något universalmedel så maila gärna över vad det är.

I övrigt har veckan inneburit besök på barnbarnens luciatåg och julspel. Det är jättehärligt att se barnen uppträda så proffsigt trots att de är så unga.

Idag gratulerar vi Wilda (Linos mamma), som blev godkänd på anlagsprovet i viltspår. Snart har Lino säkert en viltspårschampion som mamma och en utställningschampion som pappa.

Vi har lagt in lite nya bilder under "Kiros 2-3", "Lino 7-12" och "Familjebilder". Dessutom är toppbilden utbytt till en vinterbild på Kiros och Lino.

 

Veckobrev, v 0849

Att julen nu närmar sig med stormsteg märks på allt som skall ordnas. Vi har som vanligt varit duktiga på att vara ute i tid. Alla julklappar är köpta och limpor, bullar, mjuka och hårda kakor är bakade. Än är det dock lite att ordna innan man kan sätta sig och äta den första smörgåsen med en god skinkbit.

I helgen har det som vanligt varit julmarknad i Eksjö och Kiros och Lino fick ånyo fin social träning bland det stora antalet människor som hade trotsat det gråa vädret. De sköter sig nu riktigt bra och är inte så rädda längre för stadsmiljön även om de tycker det är bättre ute i skogen eller på golfbanan.

Ringträningen med Lino börjar gå riktigt bra så jag är inte orolig för hur han kommer att uppföra sig under My Dog i Göteborg. Linos kullsyster Wilma (Lilja) kommer också dit för att försvara kennel La Sirenita´s färger.

Lite nya bilder finns inlagda på "Kiros 2-3", "Lino 7-12", "Kompisar" samt "Familjebilder".

 

Veckobrev, v 0848

En vecka som gått i sedvanlig lunk bortsett från adventsstök, staketuppsättning, Linos koppeltvång är slut samt social träning under julskyltningen.

Ungefär så har veckan sett ut. Adventsstöket drabbar väl alla mer eller mindre. Själva har vi dragit ner en del men ändå skall utegranen upp, stakarna och stjärnorna skall upp i fönstren samt upp med lite julgardiner. Sedan måste man ju äta den första lutfisken efter julskyltningen.

I går lördag satte vi upp lite nytt staket för att förhindra Kiros och Lino från att ta sig ut på isen när sjön väl lägger sig. Just när isen lägger sig under tidig vinter och när den är på väg att gå upp på våren känns det otroligt nervöst om de tar sig ut en bit på isen som sedan kan brista längre ut. Detta är vad vi vi nu försökt förhindra med lite nytt staket.

I dag söndag har vi släppt på Linos koppeltvång och han fick rasta av sig en timme på golfbanan och gissa om det blev "raca" av. Kiros och Lino hade några rejäla rusningar och det märktes inget av Linos tidigare sträckning.

Under söndagseftermiddagen tog vi med hundarna in till sta'n för lite social träning under julskyltningen. Lino var lite nervös i början men fann sig snabbt tillrätta i den ovana miljön. Så många människor har han nog aldrig sett på en och samma gång tidigare. Lino har känts som en normal perro, reserverad mot okända personer. Detta har dock i viss mån försvunnit och kanske är han på väg att bli lik Kiros i sin kontakt med människor. 

 

Veckobrev, v 0847

Dagens veckobrev börjar vi med att utbringa ett stort GRATTIS till Kiros syster Nalini, som idag söndag nu kan lägga till NUCH till sitt tidigare SUCH. Nalini blev nämligen BIM, Norsk Utställnings-champion och Norsk Vinnare vid dagens utställning i Hamar. Monika ringde och var jätteglad och tyckte att nu är det dags för oss att pröva på lite utställning i våra grannländer och ta upp kampen om att vara bäst i kullen. Utmaningen är tagen så det blir lite utflykter framöver.

I övrigt går vi mot en dyster tid, kall och mörk och alldeles för lång. Enda fördelen är, som jag skrivit om tidigare, att golfbanan ligger öppen för perrorace. Tyvärr skadade sig Lino med en sträckning i samband med ett race och han har nu koppeltvång för att läka skadan. Det är säkert ingen större fara men hundarna är som topptränade idrottsmän som åker på lite skador då och då och måste vila sig lite.

 

Veckobrev, v 0846

Tänk vad veckorna går snabbt när man har roligt. I morgon är det måndag och helt plötsligt är det återigen fredag och helgen ligger framför oss. Kanske är det så att dagarna går fortare när man är pensionär.

I veckan har vi flera dagar varit ute på Skedhults golfbana och Kiros och Lino har verkligen kört sina perrorace. Det är en perfekt plats att rasta hundarna på nu innan det har kommit snö och vädret är lite för dåligt för att spela golf. Emellertid finns det alltid några entusiaster som vågar sig ut och går en runda. De fria vidderna som golfbanan ger tycks vara helt underbart för hundarna att ruscha runt på.

Vi har också i veckan varit hundvakt åt Pierres tax, Filippa, och det är inga problem hundarna emellan och inte för oss heller för den delen. Det enda som möjligen kan vara ett problem är att ha tre hundar i sängen men där får vi väl skylla oss själva. Filippa är väl också måttligt road av promenaderna på golf-banan när Kiros och Lino släpps lösa och Filippa går kopplad eftersom det är en ren jakttax.

I övrigt har det varit såväl lydnads- som spårträning. Lino börjar förstå vad det handlar om och han är alltid bättre att ta det andra spåret jag har lagt. Vi har också börjat ringträna Lino med tanke på att vi skall ställa honom i Göteborg i trettonhelgen.

 

Veckobrev, v 0845

Idag måndag ger vi ett fyrfaldigt skall till Lino, Wilma (Lilja), Nessie (Lunaria) och Molle (Larix), vilka blir sex månader. Tänk vad tiden går snabbt och härligt att se att alla valparna har utvecklats väl.

Efter att bredbandsleverantören haft lite problem så är vi åter ute i cyber space igen. I går onsdag var vi uppe hos Hanna på Tassarnas Trim i Linköping och Kiros fick en välbehövlig klippning. Med oss hem fick vi en ny hund men tänk vad små dom känns när de är nyklippta. Ändå hade Hanna till största delen klippt honom med 19 mm skär. Hanna är superduktig så tack tusenfalt för att du tar så väl hand om våra krullisar. Titta gärna in på Hannas hemsida www.tassarnastrim.com och läs bl a hennes blogg.

Du hittar lite nya bilder på Kiros och Lino på deras bildsidor.

 

Veckobrev, v 0844

Återigen en vecka med mycket dataarbete. Nu har även Christina långa stunder blivit sittande vid skriv-bordet och lagt in bilder. Vi tror att sidan nu skall vara uppdaterad och att vi framöver skall försöka lägga in bilder snarast efter de är tagna. Uppdateringarna har berört de flesta delarna av hemsidan så titta gärna runt och se om det är några sidor och bilder du inte har sett tidigare.

I helgen bär det av till Växjö för sista tävlingen för året så lite information om utställningen där kommer att ges under söndagskvällen. I nästa veckas brev kommer också bilder på en nyfriserad Kiros så bered er på att se vår "nya" hund.

Allhelgonahelgen har inneburit att vi haft trevliga besök. På fredagen kom en familj från Skåne där pappan är en gammal eksjöbo, klasskompis med vår son Pierre, på besök för att titta på våra hundar. De har för avsikt att till sommaren skaffa en perro och då från en kull där Kiros är pappa. De är så imponerade av Kiros' sociala kvaliteer och därför ser de gärna att mycket av den delen kommer att ärvas. På lördagseftermiddagen fick vi besök av Anneli och Nanna från Smedjebacken och med sig hade de Nannas hundar Sheela och Flamenco. De övernattade hos oss på sin färd till Växjö och den internationella utställningen där. En kväll med god mat och gott vin var en fin uppladdning inför söndagen.

Innan Sme´backsbesöket hann vi med ett besök på Skedhults golfbana i Eksjö. Eftersom det hade kommit snö så visste vi att golfspel var otänkbart och golfbanan är en ypperlig plats att släppa hundarna lösa. Mycket riktigt blev det rejäla perrorus under närmare en timme. Har man sett kalvar släppas ut på vårbete så kan ni föreställa er hur det såg ut med två perrosar på vinterbete.

Söndagsutställningen blev som vanligt lyckad för Kiros och i god konkurrens blev det en fjärdeplats i hanhundsklassen. Det är vi jättenöjda med. Grattis till Abbe som tog sitt första Cert.

En hel del bilder från aktiviteterna ovan finns inlagda liksom kritiken för Kiros.

 

Veckobrev, v 0843

En vecka, som inneburit mycket sittande vid datorn eftersom vi har försökt uppdatera vår hemsida på framförallt en massa bilder. Vidare har ju vår lilla Lino inte funnits med på rubrikbilderna och det har ju inte varit rättvist. Mycket har vi kommit ifatt med men fortfarande återstår en del kompletteringar som vi försöker göra under veckan som kommer.

Annars har veckan inneburit en hel del trädgårdsarbete men även hundarna har fått sin beskärda del med långa promenader, lite lydnads- och spårträning. Nästa helg kommer vi att åka till Växjö och ställa ut Kiros på den internationella utställningen. Efter det tar Kiros vintervila från utställningsringarna och kommer att klippas ner veckan efter. Vi kommer att få Smedjebacksbesök här inför utställningen då Nanna och Anneli tillsammans med Flamenco och Sheela stannar till och sover över.

Nu kan vi också meddela att Kiros inom några veckor kommer att paras med Aqualines k' Laguna De Medina eller Meja. Meja är en väldigt trevlig hund, vacker, fint byggd, bra temperament och social. Hon är svart med stubbsvans så det skall bli spännande att se vilka färger kullen kommer att ha. Är du intresserad av valp så hör gärna av dig till Anneli i Gagnef i södra Dalarna på hemsidan www.lindekrull.com.

 

Veckobrev, v 0842

 

Äntligen får man sätta sig ner vid datorn och skriva det kära veckobrevet igen. Efter en liten minise-mester på 10 dagar och 225 mil känns det jätteskönt att åter vara hemma. Hundarna har skött sig exemplariskt hela tiden såväl i bilen som alla övernattningar på olika platser. Vi har träffat så många trevliga människor både sådana med hund som sådana utan. Förmodligen har Kiros också träffat en ny tilltänkt partner för ett litet kärleksäventyr senare i höst.

Efter en sådan resa vi nu gjort frågar man sig varför folk, inklusive oss själva, åker söderut när det finns så mycket vackert att se i vårt avlånga land. De här dagarna gav mersmak så det blir säkert flera mini-semestrar inom landets gränser.

Resan startade med en valpträff i Smedjebacken där Anneli och Peter hade lyckats samla sju av nio valpar från sina två kullar från försommaren 2008. Det var full fart redan från början men något som vi uppmärksammat tidigare och gjorde nu också är att de svarta valparna leker för sig och de vita för sig. De svarta valparna ägnade inte de två vita valparna, som kom något senare en blick utan de enda som kom dom till mötes var Kiros och Lino. En trevlig dag var det där alla valparna spårade på blod och fann klöven, som de stolt bar fram och visade.

I söndags var det internationell utställning i Sundsvall och totalt deltog 13 perrosar, varav sex var champions, fyra hannar och två tikar. En finsk domare hade bestämt sig för att vara restriktiv i utdelandet av utmärkelser och totalt delades endast tre Ck ut och alla tillföll hannar. Kiros tog ett av dom och blev bäst av champions och tvåa totalt. Bäste hanne och BIR blev Tjabo från Ludvika som i och med detta tog sitt tredje cert och blev SUCH. GRATTIS! Domarkritiken på Kiros hittar du under "Resultat".

Nya bilder kommer att läggas ut under "Kiros 2-3", "Lino 0-6", "Kompisar" och "Utställningar Kiros".

I går lördag hade Anneli och Nanna kallat till perroträff i Smedjebacken och eftersom djungeltelegrafen viskade om att det skulle komma komma mycket folk från vida omkring så styrde även vi kosan till södra Dalarna. Det var inte bara rykten utan totalt kunde 34 perrosar räknas in, frän Skellefteå i norr till Eksjö i söder. Alla former och färger var representerade och det blev en härlig eftermiddag med mycket bus och lek för hundarna och mingel för hussar och mattar. Vi körde ett perrorace och Kiros var snabbast bland de vuxna och Lino var snabbaste valp. Kiros fick en av systrarna egenhändigt tillverkad krans och han tyckte det var förnedrande att få den runt halsen.

Vi skall i veckan göra lite små förändringar på sidan så bilder från såväl valpträffen för fjorton dagar sedan som perroträffen och även lite annat smått och gott kommer förhoppningsvis att bli klart till nästa helg.

 

Veckobrev, v 0839

En vecka, som kan betecknas som lite lugnet före stormen. Veckan har varit behagligt lugn med lite golf, mycket arbete i trädgården för att ställa i ordning inför vintern samt de vanliga aktiviteterna med Kiros och Lino. Lino fortsätter att imponera på sina valpkurskompisar och deras förare och alla undrar hur mycket vi har tränat men vi är lika mycket noviser som de andra. Men att perron är en lättlärd ras råder det knappast något tvivel om. Vi har även lagt lite spår för såväl Kiros som Lino och Kiros spårar väldigt bra och Lino är på god väg att fatta vad det går ut på.

Nästa veckas slut och tio dagar därefter blir betydligt mera aktiva då det först är valpträff i Smedje-backen och därefter skall vi ha en minisemester runt Siljan med hundarna. Det kommer därför inte att bli något veckobrev nästa vecka men förmodligen ett lite fylligare veckan därpå.

Två av Linos kullsyskon, Wilma (Lilja) och Molle (Larix) har i helgen varit på en inofficiell utställning i Lindesberg med utmärkta resultat och bra kritik. Gå gärna in på La Sirenitas hemsida och titta närmare på resultat och kritik. Det känns otroligt härligt att Wildas och Kiros kull visar upp så fina resultat på utställningar. På valpträffen i Smedjebacken får vi också se om de är lika duktiga på blodspår då de skall få prova på det för första gången.

 

Veckobrev, v 0838

Nu har vi en nyklippt Lino i huset och han börjar likna en liten härlig perrokille. Kiros undrade dock vad vi hade fått hem för han var helt stollig de första dagarna men nu har det återgått till det vanliga.

Idag, torsdag har det varit uppdatering av bildsidorna och kompletteringar har gjorts på följande sidor. "Kiros 2-3", "Lino 0-6", "Utställning Kiros och Lino", "Resultat Kiros och Lino" samt "Familjebilder".

Eftersom Anneli på La Sirenita´s kennel i Smedjebacken vill para sin tik, Hund´s Zara, med Kiros har vi tyroideatestat Kiros igen. Han testades för cirka ett år sedan med normala värden men då han var relativt ung tyckte vi att det var motiverat att se hur det såg ut i dagsläget. Provsvaret kom i veckan och allt såg bra ut med normala värden rätt över. Jätteskönt.

I helgen har vi varit och besökt våra gamla mammor i Katrineholm och då passade vi på att åka över till Vingåker för att träffa Gunilla och Johan och deras perrosar Tova och Chika. Gissa om Chika och Lino hade roligt. Efter avslutade lekar så hade vi två svarta valpar som fick åka raka vägen in i duschen. Men vad gör det huvudsaken är att de får rasta av sig när de träffas. Tova och Kiros lekte mera lugnt och höll en klar koll på sina yngre familjemedlemmar. Lite bilder kommer att finnas under "Kiros 2-3" och "Lino 0-6".

 

Veckobrev, v 0837

Igår lördag var det dags för Lino att göra sin premiär i ringen på en inofficiell utställning i Vetlanda. Han skötte sig jättefint och travade på helt perfekt trots att vi inte tränat mer än fem minuter på gräsmattan. Till och med uppställningen gick riktigt bra. Domaren tyckte det var en lovande valp men man vet ju aldrig hur de utvecklas när de växer till sig. Domarkritiken hittar du under resultat.

I veckan har vi börjat träna spår och det går väl som man kan förvänta sig med en valp, vissa spår tar han bra andra verkar han undra vad han håller på med. Kiros är också med vid träningarna och det verkar som Lino förstår bättre vad han skall göra genom att titta på Kiros än att lyssna på mig. Dåligt ledarskap husse, skärpning!

Vi har varit dåliga på att uppdatera bildsidorna men det är på gång när vi har lärt oss att hantera den nya kameran. Så håll ut. 

 

Veckobrev, v 0836

Championatet är bärgat. Kiros lyckades i den nationella utställningen på Öland ta sitt tredje raka Cert och därmed kan han nu titulera sig Svensk utställningschampion. Det har varit som den berömda ketchupflaskan att när han väl fick sitt första Cert rullade det bara på. Allt på Öland var dock inte bra eftersom det var dagsregn över Böda camping på lördagen men det är snabbt bortglömt en dag som denna. Domarkritiken kan du läsa under "Resultat". Kritiken var skriven på franska men med hjälp av ett översättningsprogram på Google har jag lyckats få till en svensk version.

Fredagen däremot var vädret perfekt för en golfrunda för oss "grabbar" på Grönhögen på södra Öland. Flickorna tog då med sig hundarna Mezzi, Chelsea, Kiros och Lino på en lång promenad längs stranden. Kvällen avslutades med en egenhändigt lagad trerätters i hyrd stuga strax söder om Färje-staden. Perfekt uppladdning inför lördagens utställning.

Pga det myckna regnet låg kameran kvar i bilen så vi har inte några egna bilder men vi kommer att få från andra deltagare så titta in om några dagar så finns det lite att kolla på.

En annan positiv nyhet som jag häromdagen fick av Kiros uppfödare, Monika Robertsson, var att både Kiros' mamma (Morena) och pappa (Dorado) har DNA-testats för PRA. Resultaten för båda hundarna var OK eller A. Det innebär att Kiros också är A och är fri från PRA-anlag. Rent avels-mässigt kan Kiros paras med A eller B eller en otestad hund. En parning med A ger ju A men i öviga fall kan valparna bli anlagsbärare men inte själva utveckla sjukdomen. PRA står för Progressiv Retinal Atrofi och är en ögonsjukdom som kan leda till blindhet.   

 

Veckobrev, v 0835

Nu har allvaret börjat för Lino eftersom vi hade upptaktsmöte på brukshundklubben för valpkursen. Det blir säkert bra träning såväl i lydnad som rent socialt. Lino lär sig också att umgås med stora hundar då det var boxer, landseer, schäfer, grand danois och ett par labradorer samt våran lilla perro. Han visade dock ingen större rädsla för sina större kurskompisar.

I fredags bar det av till Gränna och den årliga perroträffen. En träff vi försöker planera in i agendan då det är trevligt att träffa andra perroägare och för hundarna att mingla runt och företa sig lite olika aktiviteter. Totalt räknades det in minst 80 perrosar och ett hundratal tvåbenta. Hemfärden på lördags-kvällen gick i lugnets tecken och inte ett ljud hördes från burarna bak i bilen.

Nästa vecka åker vi tillsammans med Helen och Doen till Öland för golf och utställning. Fredagen ägnas åt golfspel på Grönhögen och lördagen åt hundutställningen på Böda. Vi kommer således att "beta av" hela Öland, som i och för sig inte är så stor. Hoppas bara att vädret blir lika bra som under Gränna-dagarna. 

 

Veckobrev, v 0834

En vecka med två golfrundor hör inte till vanligheterna numera men den här veckan blev det så. I tisdags var det den vanliga "gubbagolfen" eller som vi hellre vill kalla oss "gamla grabbar". Hyfsat resultat men inte någon topplacering. I går, lördag, hade jag nöjet att få följa med vår son, Pierre, till Öijareds golfklubb, Sveriges största golfbaneanläggning med totalt 54 hål, nordost om Göteborg för återinvigning av den "Gamla banan". Denna har genomgått en omfattande förändring där Pierre har svarat för designarbetet. Förutom den rena invigningen så bestod dagen av spel på den nya banan samt en stor fest på kvällen eftersom klubben också firar 50 år. Alla som hade tillfälle att spela banan var oerhört nöjda så vi är så glada att Pierre får sådan fin kritik i sitt nya yrke. 

När det gäller Kiros och Lino så går vi nu lite längre promenader utan att det får bli för långt för Lino. Lino verkar oerhört läraktig och vi undrar om han har ärvt detta av Wilda och Kiros eller om det är Kiros, som dagligen lär och uppfostrar honom. Förmodligen är det en kombination av båda sakerna. Viktmässigt så fortsätter båda att öka, Kiros väger nu 19 kg och Lino 8,7 kg, så nu känns det som att vi inte har någon valp längre. I morgon bär det av till Hanna på Tassarnas Trim i Linköping för lite översyn av tassar, klor och öron samt att Kiros skall få en tvätt. Någon klippning är inte aktuell för någon av hundarna för tillfället utan får avvakta med tanke på kommande utställningar. För Kiros del återstår i höst Öland och Växjö, sedan får vi se hur det blir med Stockholm och för Linos del skall vi åka på en inofficiell utställning i Vetlanda 13 september. 

 

Veckobrev, v 0833

Efter några jäktiga veckor med mycket perroaktiviteter så blev den här veckan lugn och en helg med fest i glada vänners lag. Dessutom har det varit fortsatt kräftfiske men resultatet har varit lite sämre än tidigare år och idag fick jag kanske svaret på detta. I södra delen av sjön har man träffat på ett minkbo med ungar och minkar kan ju äta enorma mängder kräftor, så de har haft kräftskiva istället för vi två-benta. Vi får hoppas på bättre skörd nästa år.

När det gäller Kiros och Lino så fortsätter de att vara otroligt snälla mot varandra. Vi har nu börjat med lite längre promenader med Lino och han älskar att vara lös i skogen. Han skuttar i lingonriset så det står härliga till men han är väldigt noga att hålla kollen på var matte och husse är någonstans. På samma sätt är Kiros mycket uppmärksam på att hålla efter Lino så att han inte är för långt iväg. Om tio dagar skall Lino börja valpkurs så det blir nyttigt att träffa lite nya hundar även om vi flera dagar i veckan besöker brukshundsklubben för att få den sociala träningen. 

 

Veckobrev, v 0832

Förra veckan slarvade jag med författandet och det blev inget brev. Jag får skylla på att tiden inte räckte till. Under de sista veckorna har det varit väldigt mycket aktiviteter och så kommer det att fortsätta ytterligare ett antal veckor. Det har varit eller kommer att handla om perroträffar, barndop, hundutställningar, golf, kräftfiske och fest i glada vänners lag. Så eventuella farhågor om att tiden som pensionär skulle bli långtråkig kan definitivt avskrivas.

På söndag bär det av till Ronneby för att ställa ut Kiros på den internationella utställningen. Vi får hoppas på det bästa och han ser riktigt bra ut nu när pälsen har växt ut till ca 6-7 cm. Han har också byggt på sig lite mer muskler och har ökat i vikt med ca 6 hg. 

När det gäller Lino så växer han självklart än snabbare och han väger nu vid snart 14 veckors ålder    ca 7,2 kg. Det är en riktig liten tuffing och han ger sig gladeligen in i lekar med pappa Kiros. Ibland tycker vi att de blir lite väl våldsamma men Lino säger inte ifrån och Kiros tycker det är skoj att ha fått en kompis att busa med. Blir Lino alltför ihärdig säger Kiros givetvis ifrån med ett bestämt morr eller skall. Vi säger ofta att beslutet att skaffa en hund till var kanon och det är ännu inte mer besvärligt med två än en. 

På lördagseftermiddagen fick Lino tillsammans med andra valpar agera "övningsobjekt" när bruks-hundsklubbarna i Småland hade utbildningshelg för blivande instuktörer. Valparna fick vara med om ett MH-test i miniatyr med inslag som kontakt med eleverna, lek med övningsledaren, skrammel och otäck människa under filt. Trevlig och bra träning för en 14-veckorsvalp.

Att ha hund innebär att man bör vara morgonpigg. Väckarklockan var ställd på halv fem på söndags-morgonen för att åka med Kiros på utställningen i Ronneby. Innan avfärden var det dax att vittja kräft-burarna med hyfsat resultat och lämna bort Lino till sonen. Ronneby visade inte upp sig från sin bästa sida utan det var dagsregn så det blev utställning och inget mer. Men resultatet kan vi inte klaga på. För andra tävlingen i rad blev Kiros BIR och fick sitt andra Cert. Nu återstår att se om vi kan knipa det sista under detta år eller om det blir att kämpa på under nästa år också.

Kritiken från dagens utställning finns under "Resultat" och dessutom finns lite nya bilder under "Utställ-ningar samt "Lino" på "Bilder" och "Våra hundar".

 

Veckobrev, v 0830

En vecka som i början gick i lugnets tecken för att i veckoslutet bli mycket intensiv. Det var i och för sig perrospekulanter hos oss redan på måndagen i form av en gammal klasskompis till vår son Pierre och hela familjen blev klart intresserad av att skaffa sig en perro. Helst ville de ta med sig Kiros som de tyckte var "klar" att ingå i familjen. 

Det var tidig start fredag morgon för avfärd mot Linköping och Tassarnas Trim för kloklippning och allmän putsning. För Linos del var det första gången och allt gick jättebra. Därefter bilfärd upp till släkten i Katrineholm och fram emot kvällen en tur till Vingåker och besök hos Gunilla och Johan Liw. Första mötet mellan deras Chika och vår Lino blev en nämare timmen lång intensiv lek. Härligt att se två jämnstora valpar få busa av sig i full frihet. Tova och Kiros är ju gamla bekanta och lekte på sitt lite tuffare sätt.

Efter övernattning hos Christinas bror och svägerska strax utanför Katrineholm var det att sätta sig i bilen för att köra upp till den kombinerade valp- och perroträffen i Smedjebacken. I strålande sommar-väder var det skönt att Anneli och Nanna med sina respektive hade förlagt träffen till en sjö, som var en avstickare till den underbara sjön Barken. Totalt kom cirka 20 perrosar samt några från andra raser. Det var jätteskoj att hela Wilda-Kiroskullen fanns på plats och alla hade utvecklats bra under sina fyra veckor i sina nya hem. Samtliga mattar och hussar var mycket nöjda med sina nya familjemedlemmar. Alla valpar kände igen Wilda och de gjorde sig verkligen till för henne. En underbar eftermiddag i trevligt sällskap och återigen ett stort tack till hela Smebacksgänget som fixar dessa träffar.

Lite nya bilder ligger under "Kiros", "Linos", "Kompisar" och Familjebilder" under "Bilder".

 

Veckobrev, v 0829

Åter en vecka med många perrosar i huset. I måndags kom nämligen familjen Eriksson upp från Halmstad med Mezzi och Chelsea. Det gick som vanligt mycket bra när perrosar träffas och valparna Chelsea och Lino busade mest hela tiden. De äldre hundarna verkade känna igen varandra och körde en hel del perrorus. Kiros och Lino verkar inte vara några vattenhundar medan Mezzi och Chelsea är det i stora mått. Ibland fick de också god hjälp av Anton med dyken från bryggan,

Anton, Doen och jag hann också med en runda på Skedhults golfbana, som fick mycket lovord av de båda Tylösandsgolfarna. Anton gick segrande ur den prestigefyllda matchen.

Som vanligt blev det en massa bilder tagna, tack Doen och Anton, som du kan hitta under "Bilder" samt underrubrikerna "Lino 0-6", "Kiros 2-3" samt "Hundkompisar". 

 

Veckobrev, v 0828

Igår tisdag hade vi en perroträff i miniformat här i Eksjö. Kiros' uppfödare Monika och Jan Robertsson från kennel Rocker Fellows bilade över från Vänersborg. De hade tagit med sig Kiros' mamma Doxa och hans syster Nalini. Dessutom anslöt också Gozzo, som Monika och Jan har på foder här i Eksjö. Tillsammans med våra hundar Kiros och nioveckorsvalpen Lino var det fem hundar som busade under några timmar. Hundarna fick tillfälle att rasta av sig vid brukshundsklubben innan vi promenerade hem till oss och hundarna fick möjlighet att bada. Den enda som tog chansen rejält var Gozzo medan de andra var mer måttliga i sitt badande.

Jag har lagt in lite bilder från miniträffen och några andra tillfällen under "Bilder" samt underrubrikerna "Lino 0-6", "Kiros 2-3" samt "Hundkompisar".

 

Veckobrev, v 0827

Att vara pensionär och samtidigt skaffa en ny valp gör att tiden blir väldigt knapp. Jag trodde att jag redan under förra veckan skulle få möjlighet at lägga in lite nya bilder på hemsidan men tji vad man bedrog sig. Lilla valpen Lino tar mycket tid och eftersom Kiros fordrar lika mycket tid som tidigare så vore det inte fel att dygnet kunde ha några timmar extra.

Emellertid är livet med två hundar helt underbart och de är så snälla mot varandra nu när det har gått någon vecka. I början var väl Kiros lite avvaktande men nu är det mera "puss och kram".

Jag har lagt in nya bilder under "Lino 0-6", "Familjebilder" och "Utställningar Kiros".

Veckobrev, v 0826

Äntligen har vecka 26 infunnit sig och det är dax att packa för att bege sig upp till Smedjebacken för att hämta hem La Sirenita´s Lino. Här hemma är allt förberett för att han skall känna sig hemma så fort som möjligt. Förhoppningsvis visar sig även Kiros från sin bästa sida även fast han nu får konkurrens om mattes och husses tid.

Anneli ringde och talade om att veterinärbesiktningen hade gått bra liksom ögonlysningen i förra veckan. Jätteskönt att även de bitarna är avklarade utan anmärkningar.

Veckobrevet kommer att kompletteras med både text och bilder senare i veckan när hela familjen har återvänt till Småland.

Efter en trevlig onsdagskväll hos Annelis syster Nanna och hennes sambo Niklas och sju stycken perrosar i alla möjliga åldrar blev det hemfärd på torsdagen. Lino sov hela vägen till Katrineholm där vi hade fikapaus hos släktingar varefter det återigen blev en tvåtimmarssömn för Lino ner till Eksjö. Så den resan blev otroligt lätt. Lino har funnit sig väldigt snabbt tillrätta hos oss och Kiros och Lino går mycket bra ihop.

Kiros var på söndagen på en nationell utställning i Borås och lyckades i konkurrens med sju övriga perrosar att ta sitt första cert och blev dessutom BIR. Det kändes otroligt skönt även om det var tråkigt att inte Christina kunde vara med eftersom hon skötte om Lino på hemmaplan. Domarkritiken kan du läsa under "Resultat".

Veckobrev, v 0825

Tänk vad tiden bara springer iväg. Idag är det midsommarafton med normalt svenkt sommarväder, lite sol och lite moln. Förhoppningsvis håller regnet sig borta.

Nu är det bara en knapp vecka kvar tills vi skall hämta hem Lino från Smedjebacken. Han är tydligen ett riktigt litet busfrö och har fått med sig syrran Lilja och Elton från Zarakullen i de lite vildare lekarna. Vi får sätta pappa Kiros till att uppfostra sonen när han kommer hem.

Jag har fått några nytagna bilder från Anneli på valpligan i Smedjebacken och de finns under "Bilder".

Veckobrev, v 0824

Det här är en typisk mellanvecka då inte så mycket var inplanerat med undantag för en studentupp-vaktning till helgen. En maginfluensa var det enda som gjorde att det inte blev en lugn vecka. Lite "gubbagolf" samt lite trevligt kyrkobesök i samband med barnbarns skolavslutning lättade upp veckan.

Kiros och jag har tränat lydnad och det går riktigt bra bortsett från apportbocken, som han inte är ett dugg intresserad av att ta. Jag har också gjort några agilityhinder och Kiros hoppar jätteduktigt genom ringen och över hopphindret. Däremot vägrar han helt att köra slalombanan hur jag än försöker locka med favoritgodis. Vad skall jag göra?

Några nytagna bilder på Lino, nästan sex veckor gammal, finns inlagda under "Bilder".

 

Veckobrev, v 0823

Idag på Sveriges nationaldag började det som seden säger med flagghissning. Något sjungande av den svenska nationalsången blev det dock inte utan det blev till att packa bilen för avfärd till trakten av Värnamo. Här ordnar värnamogänget med Bert och hans familj i spetsen den årliga perroträffen. I år, liksom alla tre åren den har ordnats, var det kanonväder. Totalt 22 hundar med hussar och mattar hade samlats för att under ett flertal timmar springa lösa och leka utan att några incidenter inträffade. Som vanligt var Gunilla lekledare i vattnet och till skillnad från tidigare hade hon lyckats lura flera hussar och mattar ner i det härliga vattnet i den småländska insjön. Ett tips inför kommande år är att ni redan nu bokar nationaldagen nästa år för att åka till Värnamo och träffa andra perrosar under lättsamma former. Ni hittar lite bilder under "Smålandsträffen 2008" under "Bilder". Förhoppningsvis kommer det flera bilder senare.

Söndagen innebar en resa till Kiros födelsestad Vänersborg för åter en utställning. Idag var det en internationell sådan med 11 deltagande perrosar. Resultatet var väl i och för sig bra för han håller en jämn och bra kvalitet som vanligt och fick återigen ett Ck. Placeringsmässigt var det inte så bra men vi gläder oss i stället åt systern Nalini, som blev BIR och fick sitt tredje Cert och därigenom blev SUCH. Jätteroligt att kullen håller sig framme i prislistorna. Domarkritiken kan du läsa om under "Resultat" och lite bilder kan du titta på under "Utställning".

 

Veckobrev, v 0822

Det kändes som att det inte skulle bli något brev den här veckan men så här på söndagseftermiddag blev det tid att sätta sig ner och skriva ihop några rader. Veckan har varit intensiv med resa till Peter och Anneli i Smedjebacken för att titta på Wildas och Kiros kull för första gången. Det var ju också dags för oss att välja valp och det blev som vi hade haft på känn en längre tid, den mörka av de två hanvalparna. Alla var dock jättehärliga och vi hade nog kunnat ha tagit med oss en av tikarna också. Nu är det bara att vänta till slutet av månaden då det blir till att göra samma resa igen.

Man blir ju lite extra sugen eftersom Helen och Doen i Halmstad fick hem Messis nya kompis, Aber-lours "She belongs to me", igår. När vi pratades vid igår kväll så var det gull och kel med den nya familjemedlemen, som firades med en skvätt ur den av Susann medleverade maltwhiskyn av märket Aberlour så klart.

 

Veckobrev, v 0821

Veckobreven har de senaste veckorna mest gått i valparnas tecken och kommer säkert att fortsätta så ett antal veckor framöver. Den som bryr sig minst är nog Kiros, som är lyckligt ovetande om vad han och Wilda har ställt till med i form av så mycket längtan efter en valp i flera familjer. Kiros tar dagarna som de kommer men vi tycker oss märka att han trots allt är en vattenhund. Tidigare år har han gått ner till sjön och druckit vatten och i bästa fall blött tassarna, men i år så plumsar han ut i vattnet flera gånger om dagen. Dock har han inte börjat simma än men vi får hoppas att den nya valpen Lino är en riktig vattenhund, som gladeligen slänger sig i vattnet och drar med sig Kiros.

 

Veckobrev, v 0820

Veckorna bara rusar iväg och nu när jag skriver detta är det redan fredag. Det känns just nu som det bara är väntans tider tills vår lilla Lino kommer hem till oss. Vi får i princip dagliga rapporter från Anneli och Peter uppe i Smedjebacken och båda kullarna verkar må jättebra. Uppfödarna är ju också väldigt duktiga att dokumentera allt, från viktökningar till bilder och filmer. Idag har Anneli tagit lite nya bilder, som framförallt visar de två hanarna och mest den mörka, som vi från hemmaplan har spejat in oss på, men detta kan ändras när vi får se dom live.

 

Veckobrev, v 0819

Anneli har tagit lite nya bilder som hon skickat till oss, där valparna är två dagar gamla. Bilderna finns under "Våra hundar" och vår nye valp har redan fått sitt namn, La Sirenita´s Lino. Alla valparna mår bra och äter som de skall. Veckobrevet uppdateras så fort nya bilder kommer från Anneli. På La Sirenita´s hemsida finns ytterligare bilder på de små.

Ja, vad skall man säga om veckans avslutning efter att ha varit på den nationella utställningen i Larv i Västergötland. Det första jag tänkte efter att Kiros återigen blivit tvåa bland hanhundarna var att till detta landskap åker vi inte igen för att tävla. Nej, skämt åsido så åker vi om några veckor till Väners-borg för nästa utställning. Domarens kritik från dagens tävling var som vanligt rätt igenom bra. Kiros har varit jämnheten själv på alla utställningar men verkar sakna den sista vinnarinstinkten eller är det husse som inte sköter sin uppgift som handler. Gå gärna in och titta på domarkritiken under "Resultat".

 

Veckobrev, v 0818

Detta veckobrev är nog det roligaste jag skrivit under den tid vi haft hemsidan. Idag blev nämligen Kiros pappa till fyra perrosar och det känns jättehärligt. Peter ringde imorse uppe från Smedjebacken och talade om att två tikvalpar hade tittat fram och att fler var på väg. Sedan kom det flera samtal allt eftersom och resultatet blev till slut två valpar av vardera könet. Att valparna stammar från Wilda och Kiros kan man vara hundraprocentigt klar över när man ser bilderna på de små. Nu blir det en  lång väntan innan vi får se de små liven.

 

Veckobrev, v 0817

En vecka som började med en dagsutflykt till Smedjebacken där det var dax för den månatliga perroträffen. Vid lunchtid på söndagen samlades 15 perrosar samt en kinesisk nakenhund med sina mattar och hussar för att under eftermiddagen umgås och göra en mängd olika aktiviteter med våra hundar. Det blev både rallylydnad, skotträning, ringträning samt blodspår. Det var riktigt häftigt att se Sheelas fyramånaders valpar komma ut ur skogen med klöven i mun.

Det var trevligt att se Wilda för första gången efter parningen och att hon är i slutet av dräktigheten råder det inget tvivel om. Skönt att det bara är två veckor kvar innan vi får se hur många och hur valparna ser ut. Wilda var väl inte lika kärvänlig mot Kiros som hon var vid Eksjöbesöket och parningen men efter valpningen blir hon säkert samma gamla Wilda igen.

Idag fredagen den 25 april 2008 gratulerar vi Kiros på hans tvåårsdag. Tänk att det har gått så lång tid sedan Monika ringde och talade om att valpningen hade gått bra med resultatet sex hanar och en tik. Vi har haft otroligt stor glädje av Kiros och om ett par månader får han sällskap av en ny liten krabat. 

 

Veckobrev, v 0816

En vecka som går i lugnets tecken. Vi tog med oss min mamma ner till Småland för lite miljöombyte, så det blir inga större aktiviteter. Dock har vi återigen konstaterat att Kiros är en trygg hund. Det vi nu har iaktagit är att han numera inte reagerar speciellt mycket på ljud. Plåtskramlet var annars det moment i MH-testet som han nog tyckte var obehagligast eftersom han drog iväg säkert 40 meter innan han stannade och kom tillbaka. Det är två olika händelser under veckan som gjort att vi upplever en förändring. Dels är det att flygvapnet har haft övning med stridsflygplan med åtskilliga överflygningar under kraftigt dån och dels en händelse på Eksjö torg där en "potatisknalle" drog en mindre palltruck på den gatstenbelagda ytan ca två meter från Kiros. Inte i något fall reagerade han speciellt mycket utan ville bara kolla vad det var.

I Smedjebacken växer de dräktiga tjejerna, Zara och Wilda, så det knakar. Anneli har lagt in lite nytt i dagboken och under foton på sin hemsida La Sirenita. Gå gärna in och titta, vilket du enklast gör genom "Länkar" ovan. 

 

Veckobrev, v 0815

Många pensionärer tycker att tiden inte räcker till, Efter att ha varit friherre i fyra veckor börjar jag nästan känna samma sak. Den här veckan har också "gubbagolfen" dragit igång och där försvinner i princip en hel dag. Men denna tisdagsgolf är jättetrevlig och ca 50-talet gubbar ses varje vecka och detta är ett bra forum att träffas på, rent socialt. Rundan brukar avslutas i restaurangen med en typisk tisdagsrätt, raggmunk med fläsk. Mums - mums.

Ledigheten innebär också att vi lägger mycket tid på Kiros och vi har en uttröttad hund varje kväll. Vi lägger mellan tre och fyra timmar om dagen på olika aktiviteter. Det handlar om långpromenader, lägga spår, träna lydnad, stadsträning, besök på brukshundklubben, ibland för att träna och andra gånger bara för att träffa andra hundar. Det är härliga dagar både för Kiros, Christina och mig.

Från Smedjebacken får vi rapporter om att de dräktiga tjejerna, Wilda och Zara, växer så det knakar. Det står skrivet MAT i ögonen på båda mest hela dagarna. De mår jättebra båda två även om prome- naderna börjar bli jobbiga. I början på maj får vi se resultaten från parningarna.

Idag torsdag åker vi till Katrineholm för att i morgon begrava min pappa. Det är alltid tråkigt när de nära och kära inte längre finns ibland oss. Jag tror dock att han fick leva ett gott, långt och innehållsrikt liv. 

 

Veckobrev, v 0814

Den här veckan började verkligen bra. Anneli ringde efter att ha gjort ultraljud på djursjukhuset i Falun och meddelade att både Wilda och Zara var dräktiga. På Wilda kunde de se fyra och på Zara fem eller flera. Jätteroligt för Anneli och Peter, som nu får sina första egna kullar. Även för Christina och mig är  det kanon att ha fått en hund som Kiros, som nu skall bli pappa. Nu hoppas vi bara att det åtminstone är en hanvalp så att vi får ytterligare en perro i hemmet.

 

Veckobrev, v 0813

Påskhelgen är över och det var dagar som man helst velat haft ogjorda. På skärtorsdagens förmiddag fick jag ett medelande från min bror att vår pappa hade dött. Dödsfallet i sig var kanske inte helt oväntat men när det hände tog det bara några minuter i en förmodad stroke. Efter ett nära 65-års långt äktenskap och nästan 88 levnadsår har man ändå haft ett härligt liv.

Perroveckan har p g a ovanstående inte varit sig lik och av resan till perroträffen i Smedjebacken blev inget men till nästa promenad mer eller mindre lovar vi att komma till Dalarna. Om inte måste Kiros kolla om Wilda har några valpar i magen. Anneli har tid bokad för ultraljud 1 april så vi får hoppas att allt är bra och att hon och Zara är dräktiga så Peter och Anneli har sommarjobb som väntar.  

 

Veckobrev, v 0812

Trots att det bara är måndag och veckan knappt har börjat får det bli några rader. Helgen har nämligen varit intensiv med besök hos golf- och perrovänner i Halmstad och därefter tidig avfärd på söndags-morgonen till Malmö och den internationella hunduställningen. Efter en god lördagslunch hos Helen och Doen så blev det en härlig långpromenad med Mezzi och Kiros där även Frasse och Jenny följde med. Som vanligt när perros träffas skötte de sig jättebra. Efter en god middag med dito vin ägnades kvällen åt melodifestival som i så många andra hem.

Söndagsmorgonen var otroligt dimmig men vi var ute i god tid och som på de flesta utställningar blev det förseningar. Totalt var det 18 perrosar som deltog och Kiros blev 1:a i öppenklass med Ck och 3:e bästa hanhund. Vi är jättenöjda och domarens kritik var genomgående mycket bra. Vill du läsa kritiken på Kiros gå då in under "Resultat".

Idag, tisdag, har vi varit hos Hanna på Tassarnas Trim  i Linköping och klippt Kiros. Hanna trodde att Kiros kunde klippas med ett 19 mm skär då hans päls i det närmaste saknar tovor, trots att pälsen var 7 - 8 cm. Det fungerade jättebra och vi är helnöjda med resultatet. Tack Hanna för ett jättefint jobb. Du kan se resultatet under "Bilder" och gå vidare till Kiros 1-2 år. Det finns också lite nya bilder under Kompisar, Släktingar och Utställningar.

 

Veckobrev, v 0811

Nu kan man kalla sig friherre för idag var min sista arbetsdag. I morgon börjar en ny oprövad period i mitt liv, nämligen som pensionär. Nu blir det gott om tid att ägna åt Kiros och förhoppningsvis en ny valp framåt sommaren. Ännu finns det inga tecken på hur Wildas tillstånd är utan det blir till att bida tiden ytterligare ett par veckor. Vi hoppas på det bästa så håll ögonen öppna så får ni snart besked.

Lite nya bilder finns under "Bilder" underrubrikerna Kiros 1 -2, Kompisar och Familjebilder samt under Våra hundar.

 

Veckobrev, v 0810

 

Wilda (Zorazzo Ronda) är nu parad med Kiros. Nu får vi vänta i en månad för att se om kärleksmötet i Eksjö har burit frukt. Vi får hoppas att Anneli håller oss underrättade om Wildas tillstånd under tiden fram till ett mera detaljerat besked. Vill du få information, gå då in på La Sirenita's hemsida som du hittar under länkar.

 

 

Veckobrev, v 0808

 

Nu har det gått några veckor sedan sista brevet och ännu är inte hemsidan klar. Vi har dock jobbat med de bilder som vi skall plocka in så vi har inte legat helt på latsidan. Inom de närmaste veckorna hoppas vi att ni skall få se lite mera på sidan.

 

Om detta var det negativa så finns det också en del positivt att rapportera. För det första har vi fått info om att Wilda har börjat löpa så inom ett par veckor vet vi om Kiros och Wilda har funnit varandra.

 

För det andra så är det inte många pinnar kvar på min ”muckarkam”. Femton arbetsdagar återstår innan jag blir penionär och jag kan ägna mig åt hundar och sedan skall jag försöka spela lite mer golf än vad jag har gjort de senaste åren.

 

 

Veckobrev, v 0805

 

Här kommer vi att ta med lite om vad som hänt under veckan. Förhoppningsvis blir det lite skrivet varje vecka men ibland händer det ju inte så mycket och då får det väl bli ett tvåveckorsbrev eller mera. Huvudsaken är att sidan hålls levande med inte alltför långa mellanrum. Detta veckobrev får mest handla om att komma igång med hemsidan och utan hjälp av en datakunnig tjej – Maria - på mitt -PO´s jobb - hade det nog aldrig blivit en hemsida. Maria har varit jätteduktig och Kiros har varit till stor hjälp. Han

har suttit med vid datorbordet och stört henne hela tiden.

 

Vi försöker få hemsidan färdig så fort som möjligt men ha överseende med att det kan hända lite

konstiga saker med sidan under de närmaste veckorna.

www.fulke.se -  Webmaster Nenette's Design